Var för många år sedan på resa med dåvarande jobbet, till en helt underbar plats. Vet inte varför jag kom att tänka på det nu?
Det var i alla fall ett jobb jag sedan länge slutat trivas på och där jag tyckte att kollegorna, med några få undantag, var fullständigt vedervärdiga.
En kväll där sitter vi på en helt fantastisk veranda på det fantastiska paradishotellet i utkanten av djungeln med utsikt över sjön och solen som går ned. En kväll och ett ställe som skulle varit helt otroligt att uppleva med en nära och kär person. Istället sitter jag där med dessa fulla kollegor och mår pyton. Plötsligt får VD:n en fullständigt briljant idé. Vi ska love-bomba varandra!
Mmmmmmm, vilken god idé! Så där kollegor emellan på professionell basis... Vi ska alltså sitta 25 pers och gå laget runt och berätta för varandra vad vi tycker om hos var och en.
Jag var ju bara tvungen att fråga VD:n om det var en god idé. Varpå hon svarar något i stil med:
- Anna, du är ändå inte viktig här så du kan gå.
Varpå jag stannar. Naturligtvis. Ingen säger åt mig vad jag ska göra!
Så där satt jag och ljög som ett as inför alla om vad jag tyckte om hos dessa dårar. Och där satt de och talade om vad de tyckte illa om hos mig. Vet inte vad de hade för bild av love, men de var ju åtminstone, till skillnad från jag, ärliga!
Det är, utan tvekan, det värsta jag varit med om i jobbsammanhang! Och den mest tveklöst dåliga personalvård jag varit med om!