onsdag 3 december 2008

Det lönar sig att vara bloggintresserad...


Vi är nämligen underbara människor. Man ska aldrig underskatta oss. Så ni som är bloggintresserade...snart belönas ni. Men ni får fan bli lite mer aktiva bland kommentarerna.

Marmeladkulor. Jag kan inte släppa det.

Två ynkliga kommentarer om dom här jävligt äckliga bollarna fick jag i förra inlägget. Kan inte släppa det. Kommentera bort skiten, från hyllorna. NU!

JA MEN VAD FAAAAAAAAAAAN

På allvar; finns det någon av er som föredrar att sura före att mysa i en chokladkartong. GÖR DIG TILL KÄNNA SÅ VI KAN FÅ DIG ATT MINST ÄNDRA DIG TILL EN LARS NORÉN-PJÄS!

Kvinnor kan också

Ja, och för att återknyta till mitt tidigare inlägg vill jag ju sprida mina smockor jämt över könen så då måste jag också säga att sämst i världen på att resa sig för gravida är kvinnor 55+. "Det var minsann ingen som reste sig för mig när jag var gravid så jag tänker inte göra det för dig. Man är faktiskt inte sjuk, bara gravid". Näe, precis. Och du har aldrig tänkt på att det inte fanns några bussar på stenåldern och att det var därför ingen reste sig för dig? Blä.

Vet hut!

Skulle vilja återknyta till puckona i T-banan. Alltså, år ut och år in kajkar folk runt där nere för att ta sig till och från diverse platser. Det tar inte så lång tid att lära sig "etiketten" om hur man skall göra för att åka utan större problem. MEN ÄNDÅ, varje jäkla morgon, så står de där. PUCKONA!! Som bekant består alla öppningar i vagnarna av ett dörrpar. Man lär sig i tidig ålder att lämna företräde för de som kliver av tåget. Eller är det helt obekant??? Ingen mer än jag som hört det?? I morse stannade tåget och innan dörrarna ens öppnar kliver två män, ja naturligtvis män, fram och ställer sig mitt för dörrarna. En för varje dörr. Och ändå är det fönster på dörrarna så att de såg att ett tiotal pers gjorde sig redo att kliva av. Men inte flyttade de på sig. Näpp, de stod ståndaktigt kvar. Jag klev ut först och när dörrarna öppnas börjar de samtidigt kliva in. Blev så lack att jag armbågade den äldre av de två. Han borde fan veta bättre. Skämmes på er! Och de är ju inte ensamma heller. Händer jämt. ARRRRRGGGHHHH!! Att bry sig mest om sig själv är helt naturligt. Det gör många. Men att göra det på andras bekostnad är inte okej. Normalt uppfostrade människor inser att de delar planeten med andra. Men i efterdyningarna av velouren blir det ju färre och färre sådana verkar det...

Lean cuisine

Barnet ville ha yoghurt till frukost i morse. Normalt äter han macka och fil, men så icke idag. Försökte med fil men det skulle vara yoghurt. Hade ju ingen! Men så, längst in i kylen, hittade jag en gammal tetra med Meze-yoghurt. Har ni testat den? Tjockare än långfil, mer som gräddfil. Smakar typ gräddfil. Det med russin blev en hit. Såg läskigt ut. Men funkar det så funkar det och då skiter jag i att det var 10% fett...

Nya vänner

De brukar ju säga att man lär känna så många nya människor när man får barn, och att man till viss del byter umgänge. Ni vet att det kommer föräldrar till barnen på dagis och i skolan och så istället för de gamla suparkalasar-polarna man hade innan. Det är nog sant. För mig har detta dock manifesterat sig en smula annorlunda. Nya kompisar det har jag minsann träffat; Sonen är helt galet förtjust i grävskopor och lastbilar vilket gör att vi måste stanna och prata med varenda lastbilschaffis si stöter på. Häromdagen när jag gick till jobbet så sa han för övrigt att han tyckte att jag skulle byta jobb till lastbilschaffis förresten, så snart kommer ni kanske att läsa inlägg av typen "on-the-road-again" och så från min sida. Men i alla fall. På gatan bygger de hus som jag tror att jag sagt tidigare. Det är där mina nya polare finns. Där stannar vi och hälsar varje dag. De är smålänningar, byggarna, och mycket trevliga. Förra veckan när det var kallt och snöigt så gick jag förbi och funderade - allt är ju rivet på tomten förutom en lekstuga - undrar hur de gör när de vill gå in och ta en kopp kaffe? Tänkte att jag kanske skulle bjuda in på en lussebulle och vara lite snäll granne. Men så tänkte jag om, och nu har ju snön smält. Kanske nästa gång.

Det går bra nu...

Jag har sagt det förut:
Pengar rullar in som det ska, det går bra nu
Hennesy moet i mitt glas nu, det går bra nu.
Rysk kaviar på mitt fat, det går bra nu
det går bra nu, kompis det går bra nu.

Undrar om jag har ätit en smörgås precis?

Slummen.

Som ni läst nedan så bor ju då alltså Anna och hennes familj i slummen. Det jag vill säga med det är att förutom att pappan är missnöjd med slummen så vill jag också lägga till att han faktiskt tycker att han bor på motorvägen. Med att bo på motorvägen menas att det går en motorväg typ en kilometer ifrån deras hus (om inte mer) och att om det stormar från just det hållet och man står koncentrerat på deras trapp och lyssnar så kan man jäkligt eventuellt höra något brus. 

Arma krake. Vilken misär. Jag är rätt så säker på att pappan i det hushållet inte är helt nöjd med vart vi bor!

För förutom att vi, per definition, faktiskt bor ännu mer i slummen så har vi, låt oss kalla dom, Steffe och Agneta i ett hus nära oss. En riktig wilda western-historia. Men det får bli en annan gång.

God morgon!

SNÅLA JÄVLAR!

Trots att bilden är suddig så är det ungefär så här det ser ut för mig på morgonen när jag ska upp för trappan till tåget, på Slussen. Men vänta nu, just den här morgonen är det inte tjuvtjockt med människor...hmm... JUST DET. Precis utanför bussarna ger BBC ut en packe te (5 stycken) gratis! Och som bekant, gratis är gott, vilket typ 90% av dom som kliver av tydligen tycker och det köas för det där te´t. Helt jäkla otroligt. Det köas, bökas, stökas - alla vill ha tillgång till sitt gratis-te!

Det kanske bara är jag men om saker är gratis så tar man vad man får, om läget ges, när man går förbi. Man köar inte för 5 te-påsar!  Jag säger som min man skulle sagt: Thats a no-no (fast i det här fallet skulle han nog hejat på mig då han är Krösus Sork personifierad - minus hög hatt, minus mus).

p.s. När jag klev av Östermalmstorg så gav dom också ut te - jag fick ett petat i magen utan att göra något. Classy och rutinerat!