onsdag 7 april 2010

Oslingat hår men sen då?

Ameh. Lolla här. En klutt. I mitt huvud.


Den har funnits där i typ 2-3 år. Förra gången jag hade en sån så skar jag sönder den med en Sibylla korv-gaffel. Det gick sådär. Fick operera på akuten. Den här gången har jag låtit bli. Det har varit nära men efter otaliga misslyckade operationer*1 på mig själv har jag lyssnat på min omgivning och låtit bli.

I Nice blev den helt plötsligt orimligt stor. Som ett halvt hallon typ. Sen gjorde den svinont. Hela huvudet dunkade.
Sen gick den sönder. Mmm...Var. Blod. Vätska. I en salig blandning. Det som oroar mig är att det inte riktigt slutar blöda*2. Tur jag ska träffa doktorn ang. min huvudvärk imorgon. Han kanske kan ordna upp den här delen av mitt huvud också. Om det inte är så att dom två delarna hör ihop.


*1 När Anna gifte sig klippte jag mig tex i kinden för att få bort en finne som tyckte att det var en bra dag att finnas till på.
*2 Hur mycket kan man gå ner i vikt på att förlora blod?

Hyacinth

Såg en verklig Hyacinth på TV igår. Om någon har sett Skenet bedrar så vet ni vem jag pratar om.
Helt fantastiskt knasig tant som letade efter fritidshus i Frankrike med sin man. Vitt papiljotthår och blommiga klänningar. Och hon struttade runt bland husen med ett överlägset smajl och nedvärderade det mesta. Stackars maken skulle bygga om rubbet.
Å andra sidan var hon väl i sin egoism en frsk fläkt från de puckon som annars brukar vara med i En plats i solen. De hittar ett jättefint hus men avböjer för att soffan är ful. MEN HALLÅ! Även OM nu möblerna ingår vilket de inte alltid gör kan man väl hiva ut soffan?
Eller det otal som låter en ful tapet styra över ett toppenläge. Inte kloka!
Nåväl, när nu den stackars programledaren lyckats hitta ett perfekt hus åt Hyacinth som uppfyllde alla hennes krav och som maken var villig att köpa på stående fot så var hon ändå inte nöjd. Inte rätta känslan. Skulle tro att hon fortfarande sitter i sin lilla förort i England och dricker te helt utan franskt hus. Det bor ju trots allt mest fransmän i Frankrike...



Legat lite lågt under påsken

Det har inte blivit några romaner från mig under påsken. Har haft fullt upp med packning inför flytt så inte så värst mycket spännande har hänt.
Men några små observationer har ändå gjorts:
Har konstaterat en gång för alla att min make ALDRIG lyssnar på det jag säger. Har trott så länge men nu är det bevisat. Hade en tiominuters konversation med svärfar och maken och när svärfar och jag anser att vi är klara och ense så börjar maken om med samma frågeställning. Trots att han deltagit i diskussionen. Har inte hört ett ord. Alla skrattar utom jag...
Har också fått dåndimpen på svägerskan som köpt ett påskägg på minst 2 kilo SAMT leksaker till barnet. Som alltså är 3,5 år och van att få typ en tablettask till lördagsgodis. Hur tänker hon? Det är samma faster som kommer med en hel Ikea-kasse med julklappar. Inget sinne för proportioner. Man kan inte köpa sig kärlek...
Ja, så jag har ju fått rycka in och äta typ 1,9 kg godis. Perfekt inför beachsäsongen.
Dessutom har vi konstarerat att man alltid har en massa skit hur ofta och hur mycket man än rensar ut. Helt otroligt hur mycket junk vi har.
Svärmor var ganska hyfsad tycker jag även om hon avslöjar sig då och då - hur det är ställt med huvudet vill säga, vi tror att hon är hyfsat dement. Hon kunde inte hitta slottssteken som svärfar gjort när det var dags att äta. Hmmm, var kan den vara? Ugnen kanske..? Jäkligt knepigt!
Så en klar observation är att alla fel ligger hos malens sida av släkten. Så oväntat! Och så härligt att min sida av familjen inklusive jag själv är så perfekt!



Kryptonit?

Kan vara så att jag svalt ett kilo kryptonit. Det fullständigt forsar självlysande, grönt slem ur näsan. Praktiskt om man går in i ett fönsterlöst rum utan belysning men inte så tilltalande annars...



Hemma igen.

Nu med mera huvudvärk. Så jag jobbar hemma. Tillsammans med sjuk son.

ENKEL ENKÄT.

Dom flesta av er känner er lite tjocka och trötta och många av er är gamla. Skönt. Då är jag i gott sällskap. Men man får inte glömma att man ska vara glad också. Eller i alla fall försöka.
Ny enkät uppe:)