Barnet fick present av Ellen & co i helgen som han är superglad för. Mamman är också glad och tacksam. MEN det ska vikas och pysslas ihop så in i helvete, och så klart kan bara jag. Hatar pillegöra!
Be kan man väl göra när och var som helst, och ändå ska ju den här Gud höra en. Är det inte så? Det är ju liksom bara att formulera sin lilla bön i huvudet och knäppa händer så är man klar. Men nu ska man tydligen messa bönen via kyrkan först! Eller klicka på banner på nätet. Så onödigt och dumt när det går lika bra utan. Och ändå har jag läst att det går bra som tusan det där. Poppis alltså. Folk är bra konstiga. Även när jag låtsas att det är okej att vara troende så gör de ändå något galet.
1,4 mil bidde det. Det får räcka. Nu måste det stretchas ordentligt.
Notera att jag har fått en pyttepytte armmuskel...
Jag har lixom inte hajat innan, hur svårt det faktiskt är att lägga på sig muskelmassa. Sjukligt svårt även om jag bygger relativt fort. Det är ju lättare att lägga på sig fett olämpligt nog.
Jävlar vilken dålig tisdag. Usch vilken dålig dag. Tur att jag fick med mig träningskläderna. Ikväll ska jag bränna mil på mil på mil så jag kommer i fas igen. Så länge garvar jag åt Felix Herngren...