söndag 30 november 2008

Jul i vårt hus också...

Fem minuter? Hur 17 klarar du att spika upp allt julbjäfs på fem minuter? JAg höll nog på i en och en halv timme igår med allt som skulle plockas fra och spikas upp. För att inte tala om de typ 15 timers jag har runt om i huset. Men det är 7 stakar, 2 stjärnor på lampfot och 2 hängande stjärnor om jag räknat rätt. Då blir det ju bara 11 timers i och för sig. Men ändå. Fick till några blomsterarrangemang också så nu är det fix färdigt fram till granen skall kläs. Den verkar ju vara tryggad också enligt pappan. Herr Alm har agerat grantomte i år också. Snålpappan hyllar honom till skyarna naturligtvis. Ja, ja, poängen med historien är ju ändå att kasta strunt på papporna. Även om pappan i det här huset inte ligger och sover hela dagarna så luktar han lika mycket kålrot. Medan jag ränner runt och fixelitrixar (inte bara med jul utan sedvanlig tvätt och så också) så sitter han och läser tidning/löser sudoku och kan för sitt liv inte tänka sig att försöka ägna barnet en sekund. Därför har jag spikat upp strärnor med 15 kilo hängande i armarna och så. Kan ha blivit lite snett men det är i så fall inte mitt fel utan ni vet vems.

Dekapitering

Vi har bakat pepparkakor idag. Gick ganska bra, men barnet skulle absolut skyffla över dem till plåten själv. Vi använder osthyvel av någon anledning. Fråga pappan. Men i alla fall, barnet skyfflar ju ganska omilt och utan särskild koncentration så de arma pepparkaksgubbarna blir av med såväl huvud som ben om vart annat. Jag har en hel kakburk full nu med halva grisar, mosade granar, avhuggna huvuden och ben samt en hel del krokiga torsos. Men guuuuud vad jag är stolt!

Tonåring?

Barnet har typ blivit tonåring. Helt konstigt. Men hela veckan har han sovit längre än till 7.30 och vi har typ fått väcka hela tiden. I helgen har han sovit till 8.30. Så ingen otta för oss för en gångs skull. MEN, mamman är ju så inkörd på att barnet vaknar tidigt så mamman har vaknat ändå. Första reaktionen är så klart att något är fel. Pappan säger bara, men hallå, han behöver ju sova, ta det lugnt. Visst, jag tar det lugnt, men det är fanken mitt jobb att oroa mig. Jag är ju den enda i hela världen (verkar det) som någonsin skulle fatta om barnet inte mår bra.
Nå, vad gör då mamman när hon ligger vaken och väntar på att familjen skall vakna. Jo, kollar på barn-TV så klart! Roligt så här som vuxen att gå tillbaka till de gamla TV-programmen man kollade på och böckerna man läste när man var liten. Eller i alla fall för oss 70-talister. Fantastiskt vad politiskt precis allt var. Det var ett eminent avsnitt av Kalles klätterträd i lördags morse. Tog ett par fina bilder för att illustrera men just nu är min kabel paj så vi kör utan. Men han var tvungen att gå och handla i ett storköp i alla fall och det var ju inte bra. För mycket att välja bland och skrikiga barn och trasiga potatispåsar och allt vad det nu var. Men roligt som sagt. Morfar har pondus. Han skulle kunna nöja sig med en räkmacka i veckan tycker jag.
Hemma hos barnets morfar har morfars sambo sparat en bok från sina barn. Den är helt fantastisk. Mamman är snickare och pappan är bagare och det händer massor av konstiga saker och barnen heter Birgitta och Bengt och sådant flådigt. I boken är ett uppslag med hela släkten och så har man rimmat. Måste skaffa lite bilder och citat så ni får se. Men det är någon som är arbetslös som typ är trött och orkeslös och så är det någon som jobbar på bank men ändå alltid är pank...
Nåväl, får se i morgon hur det går för min tonåring. Om han tänker lämna mig att ensam tolka barn-TV eller om han kommer och räddar mig så det blir teletubbies för hela slanten.
I övrigt går Rorri varm här.