Jag satt på bussen på motorvägen imorse. Helt plötsligt tittar jag upp och inser att det är en stillastående buss i bussfilen. I samma veva skriker busschauffören: HELVETEEEEE. Bara några sekunder efter smäller vi.
Vi hinner sakta ner. Till typ 40 km/h skulle jag estimera. Glas väller in på busschauffören och jag, som sitter precis ovanför där barnvagnarna ska stå, hinner hålla fast mig. Men pga den kraftiga smällen flyger jag över sätet, gör en hel saltomortal och landar på fötterna nedanför.
Aj.
Jätteaj.
Jag slår i knäna i det låga sätet. Det gör svinont. Och jag inser att det halvligger någon brevid mig. Det blöder ur hans mun.
I övrigt är allt som vanligt. Busschauffören ligger på ratten med armarna i kors och säger: Ni måste nog byta buss.
Ingen fattar något. Det är tyst. Vi går ut på motorvägen. En annan buss kommer som vi kliver in i. Bussen åker iväg. Som om inget har hänt. Ingen säger något. Busschauffören frågar inte varför det står 40 pers på motorvägen.
Stämningen är märklig. Borde inte polisen komma? Eller möjligen ambulans? Inte för att någon verkar enormt skadad men efter en sån smäll bör man väl bli undersökt?
Östermalmstorg 20 minuter senare.
Jag har huvudvärk. Jag måste ha slagit i huvudet när jag slog runt. Jag har ömma knän. Och jag är stel i nacken och har ont i ländryggen. Och jag är lite hispig. Inte så att jag inte kan jobba. Men ändå.
Jag har ringt sjukvårdsrådgivningen som tycker att jag ska boka en tid. För att bara kolla läget. Nu försöker jag få tag på min doktor...
Bra att ha det dokumenterat. Better to be safe then sorry.
Skitfredag.
- I min lilla värld av blommor//Ellen