Ibland får jag oförklarlig ångest. Jag kan lixom inte sätta fingret på vad det är men det känns olustigt. Idag är en sån dag. Igår var en sån dag. Jag har lixom ingen anledning att känna så. För vad jag vet så har jag
1) ...fått ett nytt jobb som gör mig glad
2)...ett nuvarande jobb som jag ska hänga på i någon månad till och som bara känns bra
3)...två ungar och en man som jag ömsom jagar med skärbrännare, ömsom älskar ihjäl mig på
4)...en resa inbokad i två veckor mellan jobben till ett spahotell i San Augustin
5)...ett hem som jag älskar
6)...en fräsig blogg
7)...fina kompisar
8)...ett rikt träningsliv
9)...bla bla bla bla
I can go on forever och ändå så känns det kymigt. Och. När jag känns kymigt - då tvättar jag. Men eftersom jag inte har något i tvättkorgarna (jo det är sant) så har jag satt igång att röja. Jag röjer som om det inte fanns någon morgondag. Kläder ryker, gamla leksaker, söndriga leksaker, urvuxna kläder, oanvända skålar i köket, julprydnader och påskgrejer åker all världens väg, mattor rullas ihop och åker på kemtvätt, sofföverdrag tvättas...och så håller jag på. Till ve och förbannelse.
Det som också gör det hela sinnessjukt är ju att jag faktiskt inte har så mycket att röja. Ni som känner mig - vet att jag är ohamstrig å det grövsta. Jag är helt enkelt en sån person som inte har saker. Dom flesta skulle nog säga att jag har tomt hemma. Att det inte finns något att slänga.
Jag har även gjort min man till en ohamstrig person (eller om det kan vara så att jag röjer åt honom också. Oklart).
Undrar vad jag ska gå på nu? Hmm...
Har ni någonsin ångest och i så fall - hur hanterar ni det?
- I min lilla värld av blommor //Ellen
