fredag 5 mars 2010
Obevakade ögonblick
De obevakade ögonblicken förlorar mer och mer betydelse ju äldre barnen blir. Eller jag antar att det kanske går en brytpunkt någonstans vid elva-tolv då de börjar bli extremt viktiga igen. Men hur som helst, vid barnets ålder har man i alla fall slappnat av ganska mycket. Han kan tillbringa ganska ansenlig tid ensam på någon våning etc och det brukar inte hända något. Han är rätt okomplicerad på det viset. Men idag kom jag in i vårt sovrum och såg genast två av mina tre ringar på sängen. Alliansringen med alla brillarna saknas. Shit, shit, shit! Och så får man inte bli hysterisk.
"Älskling, kommer du ihåg var min ring har tagit vägen? Jag har fått den av pappa och skulle bli ledsen om den försvann"
Översättning: var i helvete är min ring? Den var dyr som fan och det skulle vara kris om den var borta!
Nåväl, som maken reflekterade, om vi inte hittar den blir någon flyttgubbe väldigt glad i alla fall.
Ungefär som att jag hittade en medalj i bowling från 1968 här i huset. Eller faktiskt inte alls lika. Damn it!!!
"Älskling, kommer du ihåg var min ring har tagit vägen? Jag har fått den av pappa och skulle bli ledsen om den försvann"
Översättning: var i helvete är min ring? Den var dyr som fan och det skulle vara kris om den var borta!
Nåväl, som maken reflekterade, om vi inte hittar den blir någon flyttgubbe väldigt glad i alla fall.
Ungefär som att jag hittade en medalj i bowling från 1968 här i huset. Eller faktiskt inte alls lika. Damn it!!!
BLÅTTOCHVITT och så...
Ja. Jag vet. Det är lite upprepning i mitt liv. Dom som känner mig tänker nog på följande saker när dom tänker på mig:
• Blått
• Vitt
• Randigt (gärna i kombo med blått och vitt).
• Toile de Jouy
• New England
• Pojk-tjej
• (Sen vill jag tro att dom tänker glamour också men så är det förmodligen inte. Bara i mina drömmar)
Tadaa! Klara.
Eller så nära det går. Nu ska jag bara få upp dem i alla fönster och klippa rep i lagom bitar för att få dem som jag vill ha dem.
På väg hem unnade jag mig lite blommor också. Vita bollar (vet inte vad dom heter) och vita tulpaner. Sen hade dom fått in underbar lavendel som jag köpte till köket. Lavendel är min älsklingsblomma.
Men vet ni. Det gick lätt. Lätt som en komplätt, som stora säger. Det vart rakt, snyggt och gick fort och nu är dom strukna (så gott som) också. Det kanske blir min nya grej att sy. Sluta med hetsen i ankdammen som kallas reklambyråvärlden och fortsätta att sy saker.
Curtain comes alive.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)