Ska träffa rektorn och pedagogerna i morgon bitti. Det är väl lika bra. Strategin jag har är ju inte att få dem att ta bort sovmorgonen utan snarare att avskräcka dem från fler idiotiska påfund, och kanske lära dem ett och annat om vad som är okej att säga och inte. Inte ens lärare får vara hur tanklösa som helst.
Mitt i denna lilla konflikt får jag mail från dagis att de ska gå till kyrkan i morgon. Varpå jag svarar att samma sak som gällde storebror även gäller lillebror - inga gudstjänster, böner, trosbekännelser etc.
Pratar även med ansvarig nu på morgonen och hon säger att han får vara i småbarnsgruppen som är kvar på dagis under tiden. Okej. Det funkar väl ett år framåt, han kommer ju just därifrån. Men sen då? Ska han sitta som femåring bland bebisar?
"Jag önskar verkligen du ville följa med" säger fröken. De knäpper ju inte händer eller någonting".
"Märkligt då, säger jag, att min sexåring gör sånt trots att vi aldrig någonsin visat honom hur. Om ni gick till alla andra samfund också så vore det en annan sak. Men det är ju knappast aktuellt."
Hon tittar på mig som om jag är galen. Så kan man väl inte göra? Dra barnen till en moské...
Why the hell not?? Det skulle bli ramaskri men det vore ju lite festligt tycker jag.
I vilket fall slutar det med att fröken säger att hon pratat med rektorn om det här. Believe me. Det ska jag också göra. Skollagen trumfar rektorn. Även i Saltis.
