tisdag 20 januari 2009

Victoria Silvstedt.

Nu är det ett märkligt program på TV - "Victoria Silvstedt - my Perfect life". Det är märkligt av flera anledningar. Dels för att hon och hennes mamma är ute på bus och dom pratar engelska. Förmodligen för att serien ska gå överallt och det är att föredra, men det ÄR märkligt när det sker en dialog på engelska mellan en svensk mamma och dotter. 
Och dels för att hon svassar runt och är lite småblåst. 

MEN (som Tony Irwing skulle ha sagt) look whos the sucker. Jag sitter ju obviesly i en sur IKEAsäng i Nacka. Hon hänger på femstjärniga hotell jorden runt och ja, se där ja, där shoppade hon en klänning för 5000 euro. 

Summa sumarum: 
Jag - korkad, o-rik, troll-lik och bitter
Victoria - smart korkad, flärdfull, snygg och jävligt nöjd.

God natt

Reda vs Oreda


Jag är ordningsam. Jätte. Men när det kommer jobbiga kuvert (ni vet räkningar och sånt) lägger jag dem i en oreda-hög i köket och tar tag i dem när jag orkar (typ när lön vankas). 

Min man har ett kaos i alla sina saker. Om jag inte plockar fram kläder till barnen så har barn 1 på sig barn 2:s kläder och barn 2 har i bästa fall en blöja och möjligtvis ett par skor på sig. När man kommer hem måste jag alltid röja för att det ser ut som ett litet helvete. MEN I sitt lilla liv är det slarvigt, oreda och stök men i allt det här samesuriet har han sin egna lilla hemliga koll och ordning.

Utom idag. Då gick jag med barnen till dagis. Lämnade dem där. Barn 1 hade lovikavantar på sig och tjockvantar med sig och barn nr2 hade också sina saker med sig. Likväl så är vantarna inte där när pappan hämtar barnen - jag blir utfrågad. Vart har jag gjort av barnets vantar?

Sen har ett viktigt papper försvunnit. Pappan letar igenom allt och frågar gång på gång anklagande om jag vet vart dom är någonstans (jo, jag vet att han tror sig veta att jag slarvat bort hans superduperviktiga papper). Jag har inte slarvat bort dem. Jag vet det. Jag är helt säker på det. Dock är pappan nog inte ens i närmelsevis så säker som jag är. Detta resulterar i papperskorgsrotning, pappersinslamlings-grävning, uppochnervändning på allt som har med papper att göra.
Det sista som händer är detta:


Hur känns det? För om ni ser det lilla lilla ljuset, längst bort. Under det har jag just stått och rotat i soparna. Fräsigt va...or... there goes the last of my dignity.

Hamster? Jag?

Jag har en kollega på jobbet. Hon känner sig jämt trött och säger ofta att hon vill ha hälften av min energi. Hon tycker också att jag ska ha ett hamster-hjul att springa i. På arbetstid, på kvällen, direkt när jag vaknar och ja, det var diskussioner om att den skulle kopplas loss från sin ställning så att jag kunde springa hem i den också. Vad tror ni? Kan ni se mig i en blå jätte-hamstersnurra? Eller blå kanske inte är min färg?

Med öga för detaljer.

Idag gick vi på AW med jobbet. Vi gick till närliggande amerikansk bar för att se Obama och dricka amerikansk öl. Jag som körde drack lättöl. Det går ju lika bra.

Men det är inte det jag ska berätta nu utan det som är fokus på i detta inlägg är mitt sinne för att se små små detaljer. Kolla bara på bilden. En helt vanlig trapp på jobbet kan tyckas. 

Men icke. När jag satt där och väntade in ligan för att gå till baren ser jag denna lilla detalj. Ett inlackat köns/bröst/rygghår. Vilken extra-detalj till trappen. Och vilket fruntimmer till hök-öga. Hök-öga is the new black, in case you didn´t know.

Boxvarianter

Idag skall jag och en kompis gå på powerbox. Det bestämde vi sist när vi var på poweryoga i lördags. Mycket power i vår gymping just nu. Vi gick och pratade om de olika passen vi gillar och så på väg till bilarna och det var en massa snack om box och core och allt möjligt så jag var helt insnöad på det när hon utbrister: Japp, men idag blir det i alla fall Ski box. Vad fan är det tänkte jag. Och har du inte precis tränat? Men det var ju en helt vanlig skidbox till bilen som skulle inhandlas. Jaha, ha ha.

Rätt håll

En kollega brukar gymma här vid jobbet. Men idag skall hon gymma på Medis. Var lite upprörd över att behöva åka åt fel håll, då hon bor i Bromma. Vaddå fel håll? Hon åker ju åt rätt håll och bor åt fel håll. Helt simpelt. Som en liten bit kaka kan man säga.
Fast Medis är ju lite för långt söderut för min smak. Mer sydost skall man.

Choklad.


Vid mitt jobb ligger ett fantastiskt tillhåll. Chokladfik. Där har dom Chokladpraliner i alla sorter och varm choklad, fluffiga kaffedrinkar och allt annat som är fräsigt. Dit bjöd min kollega Åsa, tillika kompis, mig idag på lunchen (efter en riktig lunch givetvis). Där satt vi och åt mörk chokladpralin, tittade varandra djupt i ögonen och pratade gojja. Tror det är på Storgatan 25. Om jag inte missminner mig. Gå dit vettja. Fräsigt.

Ultrafräsigt

...ungefär som på Ullared. Föreställer jag mig, har aldrig varit där. Har ett par jeans från H&M. billiga i och för sig så det spelar väl ingen större roll men ändå. Det ena benet är tre centimeter längre än det andra. Alltså byxbenet. Jag är tämligen säker nämligen att jag efter 36 år skulle ha upptäckt om det var jag som var sned. Jag får skylla mig själv. Jag vet ju att jag inte borde handla där.

Dashboard

Dashboard. Herregud. Hade ingen aning att det fanns så mycket flärdfulla grejer som valutaomvandlare, uppdaterade flygtider osv. Fräsigt och glamourigt.

Helena Seger = jag?


Jag sitter och tittar på bilder på nätet från galan igår, medan barnen klär på sig. Så kommer barn 2 och följande dialog utspelar sig:

Barn 2: Mamma mamma mamma, vet du. Vem är det?
Mamma 1: Det är Zlat...
Barn 2: Christen (barnets namn för sin farbror)
Mamma: Näe, älskling inte Christian, det är Zlatan, fotbollsspelare. Jätteduktig
Barn 2: Christen kan osså spela fotboll
Mamma: Ja, han är nog duktig men inte som Zlatan
Barn 2: Mamma! (pekar på bild)
Mamma: Näe, det är inte mamma, det är Helena, Zlatans fru
Barn 2: Mamma stora munnen. 
Mamma: Det är inte mamma, det är Zlatans fru. Som han är kär i.
Barn 2: Har Zzzatan pump?
Mamma: Ja.
Barn 2: Flickan snippa (pekar på Helena)
Mamma: Ja just det
Barn 2: Pump, pump, pump

Ännu en glädjens dag...

var det för övrigt igår. Då fick jag reda på att den lismande gubbgrisen i cab inte längre jobbar där han gjort. Glädjens dag. Kärlekens dag. Den händelsen åker raka vägen upp på fräsigt-listan!

Rugguggle-tid.

Klockan 0525 tyckte jag tydligen att jag skulle vakna imorse. Ont i halsen, rinnande ögon och ruggig som tusan. Så nu, när klockan är 0630 (exakt faktiskt) så har jag badat, klätt på mig, ätit frukost och dricker nu te. Nu ska barnen upp om 30 minuter. Dom har inte vaknat än. Märkligt. Mycket märkligt...1 timme för mig själv. Det måste vara något slags rekord. 

En annan reflektion är att jag vill ha en ny plånbok. Hittat en på Mulberry som är fin. Ska titta på den idag. Om jag har tid. Och råd. Förmodligen har jag inget av dem. Surt sa räven om rönnbären.