onsdag 19 november 2008

Madonna - Louis Vuittons nya ansikte.

MEN VAD F***************************N!!! Än vi då? Vi skulle inte ens ta betalt i pengar. Ett par väskor här och där bara. Madonna. Framför oss? Madonna är ju vaddå, typ 96 år och ser ut som en vaxdocka.

Farbröder och tanter på LVMH-group.  Vi säger som så här: Vi är arga på er. Moët, Guerlain, Fendi, Kenzo, Tag Heuer betyder inget för oss.

Ni valde bort oss men vi: TADAAAAAA, vänder andra sidan till. Faktum är att vi vänder baksidan till. A*slet med andra ord. Vi känner oss bortkollarade och besudlade. 

With further ado - ni hamnar härmed på listan över saker som kan dra åt helvete!

P.S. Ångrar ni er så vet ni vart vi finns. Vi kan iaf träffas förutsättningslöst.

Apropå däck

Kom med hjälp av Ellen på att det här med däck verkar vara lite av ett problem i min familj. Förra året skruvade pappan inte åt muttrarna på stora bilen när han bytte till vinterdäck. Jag körde iväg till ett möte och bilen lät och betedde sig. Men det klart, varför skulle däcken sitta fast på bilen, det verkar ju vara lite överkurs. Upptäckte så när jag kom fram vad problemet var. Så även då fick någon kasta barnet i overall och in i bilen och darta iväg. Den gången var ju inget byte nödvändigt på parkeringen utan bara lite fastskruvning. Men i alla fall. Det var vid Sickla köpkvarter, så återigen fick han skämmas.

Beroendeframkallande!

Rastlös? Eller inte? www.betapet.se. Registrera dig och kör alfapet med dina vänner på nätet. Obehagligt kul. 

Fotvård.

Idag vankas det fotvård för fru Alm. Jäkligt fräsigt. Jag har aldrig gått på det. Någonsin. Bara fotmassage - men det är något helt annorlunda har jag fått lära mig.

Fotmassage=glamourigt
Fotvård=pensionärigt

Någon som vill dela sina erfarenheter? Mest orolig för att det ska klippas, stickas, fräsas, raspas och slitas. Burr.


Stumpe!

Ser ni! Vilket lyft. Stumpe har fått en makeover. Han har blivit stoppad. Lite mer flyende haka men succé hos barn nr2.

Stumpe - newly fluffed!

Mamma är en apa...

När Ellen och jag var på Bond-kvällen så var det ju Halloween. Det kom några trick-or-treaters och ringde på när vi var borta och pappan och barnet öppnade. Barnet blev vettskrämt och började gråta. Tydligen var en av pojkarna klädd på så sätt att han i barnets huvud kunde liknas vid en apa (även om det inte var det han var klädd som enligt pappan) och sedan dess har det tjatats om att "apan kommer - ding-dång apan kommer". Jag har försökt tala om att det inte kommer att komma någon apa och att det bara var en vanlig pojke, men icke. Ingenting förtar den skräckfyllda upplevelsen och apan ältas dag ut och dag in. Så igår gjorde jag något hemskt.
Vi har två dörrar in. Vilken vi använder beror på vilket håll vi kommer från när vi går hem men oftast så går vi in genom sidodörren. Igår kom jag från andra hållet och gick in genom "huvudentrén". Låset kärvade lite så det rasslade i dörren innan jag kom in. När jag öppnar hör jag barnet: Vem e de som kommer? Och pappan säger: Kanske apan (han bryr sig inte så mycket om att barnet är rädd för apan). Jag får hjärnsläpp och spelar med så jag gör lite gutturala apljud i hallen. Det blir alldeles tyst där barnet är. Så tittar jag fram bakom dörren till rummet där de är och barnet börjar naturligtvis galltjuta: MAMMA ÄR APAN, MAMMA ÄR APAN!!! Och stackaren är rädd för sitt liv. Väldigt pedagogiskt. Allt prat om att apan inte finns har jag raserat på mindre än ett ögonblink. Och dessutom har jag nog ärrat barnet för livet. Extremt nöjd med gårdagskvällen. När jag sent omsider (det tar nog en kvart i alla fall) lyckats lugna barnet och övertyga det om att mamma bara är mamma så skall vi passera hallen för att hämta favvonallen från vår säng. Då börjar barnet gallskrika igen. Bara han ser ytterdörren nu blir han alldeles livrädd. Hurra! Så gör världens bästa mamma. NOT.