Saltsjöbaaaaaaden

Vi har en samfällighet tillsammans med två grannar. På den finns en liten länga med två dubbelgarage uppfört. Ett garage är vårt och ett garage är den ena grannens. Den andra grannen, eller den numera döda surkärringen som bodde där då, var för snål att bygga garage när de andra gjorde det på åttiotalet, så gubben som bor där nu vill bygga ett garage nu.
Han tänker sig ett fristående garage uppe vid gatan. Så klart, då slipper han spränga och kan bygga billigt.
Så tänker inte jag. Jag tänker att han ska bygga i vår länga, uppåt eller neråt, vilket som. Som tur är tycker vår garagegranne, dvs de som redan har garage, precis som jag.
Idag var vi inbjudna att titta på ritningarna. Festligt! Not. Maken tyckte det var en typisk-Annasak. Jag tyckte tvärt om men orkade inte bry mig tillräckligt för att argumentera. Så jag gick dit.
De andra grannarna kom så klart också. Då har de med sig inneskor... Fatta, för att glo på ett arkitektförslag! På middag kan jag hem till vissa ta med mig inneskor, särskilt om det är finbjudning, men inte till typ ett möte! Åh, så Saltis.
Och så satt de och pratade med arkitekten, som redan snackat ihjäl mig med sitt prat om sin son Pers olika seglingar (numera mest i trimaran, förstår du), om sin semester i Andorra och hur deras studio där nu var lite liten så de skulle köpa något större i BajaMaja (typ, lät det som) där det visade sig att arkitekten också hade en våning (högst upp i huset med blå port, förstår du). Arkitekten är från Djursan så det är ju liksom same same det.
Grannen som vill bygga garaget har ett öga på svaj så jag har alltid lite svårt att avgöra vilket jag ska kolla på när han talar. Gör ständigt bort mig och tittar fel känns det som. Han har ingen studio i Andorra, och det verkar vara ett problem för honom.
Jag har ingen studio i Andorra, inga inneskor och kan inte segla. Inte mycket till problem för mig. Undrar just vad jag gör i Saltis?

En och en halv timme tog det i alla fall. Bara för att få till gör om gör rätt... Tänk all den tid jag spiller på meningslösheter.
Å andra sidan trodde arkitekten att jag var lika gammal som "bebisen" i hans familj, som tydligen är 34, så något gott fick jag ju ut av det.
Samt att jag bara måååååååste åka shiiiiidor (felstavningen quite intended) i Andorra!
Allt annat är otänkbart!

Kan jag inte tänka mig, sa Anna

Det värms upp...

milen i intervaller hägrar. Bra Alm.


Imorgon är det fredag. Den här veckan har varit som fem veckor. Eller sex. Och det enda jag kom ihåg var att jag blev utskälld i tisdags. I två timmar. Av kund som hade fel.
Imorgon har jag glömt det och kommer istället komma ihåg att jag drack vin idag efter gymmet. Mycket bättre känsla på den.

Nu kör vi!


- I min lilla värld av högupplösta pdf:er, korrektursvängar, cmyk, tidplaner, utskällningar och blommor// Ellen

Bungycord

Har sedan jag började på nya jobbet dragit och stretat i en kund för att jag ska kunna få en accept för två begränsade projekt. För att få det har jag levererat fler och fler variabler från projekt som är betydligt större men än mindre beslutade och längre fram i tiden. Det har varit som att dra och dra och dra i en gummisnodd.
Idag släppte de taget. Oh my! Det formligen sprutar accepter! Bra. Nöjd. Då är det dags att gå hem...


Så det så sa Anna

Otränat fläskberg... Känns det som.

Hade hoppats att få träna idag, men nu inser jag att jag måste gå hem till grannen och diskutera bygget av hans framtida garage. Vill inte, för jag vet att vi är oense. Sedan skall jag ha möte med maken har jag bokat in. Har inte hunnit säga mer än hej sedan han kom hem. Men nu skall det väl kanske gå att få in en mening eller två. Till helgen då kanske? Ett halvt varv på crosstrainern eller så....

Alla dessa frågor...

- Mamma, vad händer om man får något jättefarligt i munnen?
- Då måste man spotta ut det direkt!
- Men om det redan är i magen då?
- Ja, då får man åka till sjukhus.
- Skär de upp magen då, och plockar ut det?
- Njae, man blir nog magpumpad då.
- Magpumpad?
- Ja, man stoppar ner ett rör i magen genom munnen och suger ut det farliga.
- Usch!
- Ja, man ska inte äta sådant som är farligt.
- Inte bebisen heller.
- Näe, vi brukar försöka låta bli att låta honom få i sig farliga saker.
- Då måste ni plocka undan i skogen också?
- Vad menar du?
- Jo ni får plocka bort om han får en myra i munnen.
- Ja, det gör jag alltid. Jag tar ut alla myror ur munnen.
- Jag med.
- Det är bra.
- Men mamma, vad händer om man äter en krokodil då?

Ja, så fortsätter min morgon i all oändlighet. Missade tåget... Men det är ju bra att min oändliga brunn av visdom kommer till nytta någonstans, ha ha!


Så det så sa Anna

Långärmat

Hjälper barnet på med kläderna. Börjar med en röd tröja han har valt ut. Den är lite för liten men bara så att den är lite kort i ärmarna och det kan jag tycka funkar till dagis en sista gång.
- Oj, mamma, jag trodde den skulle vara långärmad!
- Jag vet, älskling, den är lite liten, men det duger.
- Men jag ville ha långärmad...
- Ska vi ta den här andra röda med lyftkranen på då?
- Näe, jag vill ha en långärmad tröja.
- Ja, men den är oxå det.
- Men jag vill ha en långärmad som går ända hit, säger han och hugger med handen mot överarmen.
- Aha, du vill ha kortärmat?
- Ja!

Det är inte lätt med begreppen!


Så det så sa Anna