tisdag 31 mars 2009

Swing out sisters


Som jag älskade dem när jag var yngre. Och även idag när jag lyssnar på denna 80-tals-glad-pop-grupp så blir jag glad och tänker tillbaks på när jag var i Florida. Härliga minnen. Bekymmerslösa. Lyssna?
Här!

Tack gode gud för mamma.

Vi genomlider, by far, dom värsta månaderna, i vår familj. Folk är sjuka, folk går bort, saker strular och när man behöver vara stark så ligger jag med 39-graders feber och är jäkligt dålig. Då kommer riddare mamma. Mamma. Mammamammamamma. Imorgon hämtar hon barnen och handlar på vägen hem. Mamma. Mamma.

För övrigt. Jag fick nästan 30.000 tillbaks på skatten. Fräsigt i ungefär en minut. På den minuten såg jag Louboutinskor, jag såg en YSL-klänning, jag såg gammal, dyr champagne, jag såg en Mulberryväska. 
Det var innan min man berättade att det ska täcka upp hans pengar som han ska betala tillbaks. Jag har sett till att massa skatt dras, min man har inte det. Då ska jag straffas. Inte okej. 
Måste ta det här med min revisor Anna Trygg.

1000 inlägget blev från mig, från sjuksängen


där jag tänker redovisa min middag kl. 22.07. Flytande föda. På inrådan från Anna. Tänkte inte ens på att jag har den absolut mest eminenta soppa i kylen. Kelda tomatsoppa. Vilken dröm. Så här får ni bilder på den glamouriga middag som jag just nu intar. Detta ackompanjeras av två ipren och detta endast då min dos av kåvepenin redan har inmundigats. Fräsigt, eller hur? Oglamourigt.


Påskharen was here

Har fått ett påskägg från en leverantör. Blev så klart tvungen att öppna och kika. Varför måste alla påskägg som man får från företag innehålla så äckligt godis? Och varför måste jag äta upp det fast det är äckligt? Mår dåligt...

Ojämlikt

Har fått ett projekt på halsen som i och för sig är lite småkul men det är "enormt pyttigt". Det är inte särskilt viktigt för oss utan vi gör det mest på lite kul, och vi har som ambition att lägga ned minimalt med arbete på det, dvs ingen ambition alls nästintill. För de som står för evenemanget som det handlar om är det ju en annan sak. För dem är det hur stort som helst och typ deras levebröd för resten av året. Blir lite missmatch när de tror att det är lika viktigt för alla andra som för dem. Kan höra av sig om småsaker som verkligen är hur triviala och oviktiga som helst. Varför kan folk aldrig inse sin litenhet? Är det inte viktigt för mig eller Ellen då är det ju inte värt att göra ens? Hur svårt är det att förstå...?

Sjysst snubbe man har

Plötsligt häromkvällen när vi gick och lade oss så började det skrattas helt hysteriskt i sängen bredvid mig. Mannen hade kommit att tänka på något. Uppenbarligen ganska roligt verkade det som. Jag undrade vad han höll på med. Jo, då hade han åkt tunnelbana på väg hem från jobbet och så hade någon tant kommit springande mot tåget precis när dörrarna var på väg att stängas. Istället för att inse att det var kört så sträckte hon fram armen med sin NK-påse mellan dörrarna som stängdes. Så nu hade hon en hand och en påse i vagnen och resten av kroppen utanför.
"Det var så sjukt kul att se först hennes uttryck när hon kämpade sig fram till vagnen och sedan den stilla insikten om att det här håller på att gå åt helvete! SÅÅÅ SNOPEN"
Istället för att hjälpa tanten ställer han sig och asgarvar och tydligen fler med honom. Slutligen är det någon barmhärtig karl som bänder upp dörrarna så pass åt henne att hon får ut kassen igen. Ja, det är inte någon barmhärtig samarit jag har inte.

Malou von Sivers...

hmm...jag vet inte. Något är inte hundra där...

Pensionär.

Jag har precis stekt på två grönsaksbiffar. Jag kan nämligen bara äta saker som typ rinner ner i halsen och knappt det. Gurkan ligger mest där för att bli slickad på för den kan jag inte svälja.

Jag är som en riktigt gammal dam. Jag går ner för trappen och sätter på grönsaksbiffarna. Sen måste jag sätta mig på golvet tills oljan börja fräsa. Då kan jag resa mig upp och lägga i biffarna för att sen sitta ner tills dom ska vändas och så håller jag på. Nu sitter jag i sängen och ska äta men nu är jag för trött så nu får det vara en stund. And it goes on and on and on. Inte mycket mat i den här magen dom senaste 3 dagarna kan jag säga. Fräsigt.

Fortsatt sjuk.


Det som förvånar mig absolut mest är hur jäkla ont i halsen man har när man har halsfluss. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin haft tillstymmelse till så ont i halsen. Nästa reflektion är svett. Jag har vaknat tre gånger i natt av att svetten fullkomligt forsar. Jag har varit uppe och duschat fyra gånger och alla gångerna har jag varit lika blöt innan, som efter duschen. 
Nu ska jag vila. Har bäddat nytt i sängen. Helt slut.

God morgon!