fredag 20 mars 2009

Retard!


Ser ni hur stenad jag ser ut. Döda ögon, svarta under ögonen, stel och jäkligt sliten. VAD FASIKEN. Jag ska ju vara snygg och smal och fräsch. Inte se ut som en marulk! I should be in my prime. Right about now actually. Tragiskt.

Huggis.


...ja men visst. Huggis, med egen blogg, slänger också ut små glamouriga inlägg om Fräsigt. Well right back at you, Huggis.

Twitter.


Vad fasiken. Vi som började blogga. Visst, vi hängde på trenden typ 3 år för sent men det var väl värt att vänta på? Nu bubblar det upp moderniteter som Twitter. Man bloggar en rad och inte långa fina inlägg som vi. 
Well, hang in there Twitter. Om en sisådär 2-3 år kanske vi kommer, jag och Anna.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag vet inte om ni är bekanta med det konceptet, men så är det i alla fall. Igår sprang jag häcken av mig (tänk om det ändå var så att häcken ramlade av när man sprang fort - då skulle jag inte göra annat. Och äta godis) för att hinna med den buss som går ända hem. Jag kan i och för sig ta de flesta bussar men då får jag gå en sisåsär 5-8 minuter hem. Tar jag den andra bussen får jag typ 30 sek promenad. I alla fall, jag hann med. Skönt!
Sitter på bussen och lallar i största allmänhet. Allt går bra. Men, så går jag av! Alldeles för tidigt! Glömde bort vilken buss jag satt på... überklantigt. Nu får jag gå trots min språngmarsch tidigare. Och häcken har INTE ramlat av. En lose-lose situation kan man säga.
Min kollega lilla Y brukar undra om jag har fostervatten i hjärnan. Jag börjar undra det samma.

Inte samma

Jobbar hemma idag. TV:n är på i sovrummet och jag hör den in till köket där jag sitter. Måste då och då springa och byta kanal för jag står inte ut med det jag hör.
Gillar inte Oprah något vidare till exempel. Eller henne som person gillar jag men hennes program är så tröttsamt.
Och så på fyran har vi Malou. Förstår inte att man pratar om att hon skall vara en svensk Oprah. Oprah är dynamisk och rolig. Malou bara gnäller och gnäller. När hennes program är på så hör man bara; MJÄÄÄÄÄÄÄ MJÄÄÄÄÄÄÄ MJÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Precis så låter det.
Oprah härjar i alla fall och det går upp och ned och hit och dit; TRILLDILL TRILLDALL OCH TJOLAHEJ, ungefär så låter hennes program. Med amerikansk brytning givetvis.
Malou bara vältrar sig i tantigt enlände. När skall tanter sluta vara sådana jävla offer? Hoppas med min generation om inte förr annars kommer jag att ta livet av mig om alla mina vänner skall låta så...

Fräsigt värre!

Det har ju varit ganska låg ränta nu ett tag. Men jag lider av någon form av allergi mot små knappdosor och går därför endast i nödfall in på min internetbank och kollar läget. Nu gjorde jag dock det. Inser att jag betalar in nästan 4300 kronor för mycket varje månad. Hurra, vilket sparande! Det får bli till shopping på vår nästa resa, Ellen.
Betalar bostadslånen varannan månad. Förra gången var summan på 7400:- Denna gång är den på 1150:-. I och för sig är det lite färre dagar i februari också, men i alla fall. Det är ju nästan gratis att bo. Betalar mer på en månad på bilen än vad jag gör på två på huset. Å andra sidan amorterar jag mer på bilen. Men ändå.
Och ändå. Ändå är glamouren totalt frånvarande ur mitt liv. Jag begriper det inte!

Äntligen en fredagsanekdot

Vi hade varit och badat, eller kanske på en utflykt uppe i bergen, jag kommer inte riktigt ihåg. Det var i alla fall under en av våra semestrar på Rivieran. Jag tror att det var den andra när vi bodde i Mandelieu. Det känns så.
Vi var alltså på väg hem från någonstans. Det var varmt och vi var törstiga. Men hemma hade vi redan handlat så killarna ville inte stanna på någon affär. De satt fram och vi satt i baksätet, som vanligt. På något sätt lyckades vi i alla fall övertala dem att köra i på en McDonald's DT. Vi beställde en stor cola light i första luckan. "Eukey deukay, zat iss 50 sang" sa tjejen i luckan. Typ. När hon väl förstått vad "A large coke light" var för något, vilket tog sin lilla tid. JAg tror till och med att vi fick dra till med "Une grande coca light" eller något i den stilen innan poletten ramlade ned. Någon av killarna gav tjejen i lucka 1 ett 50 cents mynt och vi körde vidare till lucka två. Där ylar tjejen i den luckan: "50 cents s'il vous plaît!" Men, vänta nu, vi har ju redan betalat: "We have allready paid" säger killen som kör. Tjejen i luckan räcker ut en hand för att ta emot den peng som hon förmodar skall komma hennes väg. "No, no, no we have allready paid" säger killen igen med mer emfas. Handen försvinner inte. Vi ser colan stå där inne, på bara någon meters avstånd, men ändå så avlägsen. Dreglet rinner. Ögonen tåras på flickorna i baksätet. Handen är kvar. "Look, we have allready paid" säger nu båda killarna i kör. Tjejen tittar frågande på oss. Vad är det här för dårar. Tjejen försvinner ur luckan. Efter en stund kommer hon tillbaka med en kollega. "We ordered a coke, and paid in that window" säger en av killarna och pekar på luckan innan. Ingen reaktion. Två fågelholkar till tjejer står nu och tittar på oss. Ellen vevar ned rutan i baksätet. Till slut skriker vi alla i ren desperation "WE HAVE ALLREADY PAID!!!!" Hjälper inte. Och egentligen vet vi ju det. Att skrika något högre gör ju inte att man förstår om man faktiskt inte förstår språket som pratas. Jag, som är den enda som läst franska sitter och försöker febrilt formulera en begriplig mening som åtminstone på avstånd kan likna "Ursäkta, men vi har redan betalat i luckan innan", men det går inte. Jag är så paralyserad av törst att hjärnan står helt still. Innan jag hinner klart med min uppsats sliter Ellen upp dörren och rusar ur bilen. Tjejerna i luckan tror förmodligen att hon tänker lemlästa dem (och de är nog inte helt långt ifrån sanningen) så de slänger ut colan i riktning mot Ellen och stänger snabbt luckan. Ellen får tag i colan och vi drar iväg med en rivstart! PUCKON! tänker vi, och PUCKON tänker nog de också.
Så här i efterhand har vi ju insett att tjejen i lucka 1 antingen var tjuv eller trodde att hon förtjänade en dricks på 50 cents efter att ha tagit en så komplicerad order. Pengarna åkte i alla fall förmodligen rakt ned i hennes ficka. Hoppas att de brände ett stort hål där.
I vilket fall som helst så tror jag att vi är portade från denna snabbmatsrestaurang för all framtid. Men colan var god och kall, så det var det värt.

Moraliskt dilemma.

Under helvetesveckan åkte jag taxi. Taxikvittona lades på en snygg prydlig hög på bordet. Dom har nu städats bort. Misstänker jag. Not to be found. Anywhere!

Jag har nu ett taxikvitto från igår på lite mindre än vad jag åkt för under helvetesveckan. Kan man lämna in detta istället? Vad tror ni?

Här låg kvittot tills i måndags. Ser ni det? Näe, just det.

Även idag - LEDIG.

Det är ett bra liv.

Mail-helvetes-entourage.

Och vad kan du möjligen vilja nu, du otacksamma mail? Borttaget tömdes totalt igår. Låt mig vara!

After work och middag med goda vänner.

Champagne på jobbet vid 15
After work vid 17 
Fin middag vid 19 
Vilken trestegsrakets-dag jag hade igår. 
Lågkonja anyone?

Resume:
Igår drack jag mycket god champagne.
Igår var jag på en hysteriskt trevlig after work.
Igår åt jag, utan konkurrens, den bästa ceasarsalladen någonsin. 
Efter det åt jag en av dom bästa desserterna någonsin. 
Ceasarsalladen och desserten utspelade sig i en lyxig lägenhet i Fredhäll tillsammans med mina gamla kollegor och vänner Jenny, Sofia och Lotta. Goja pratades, saker löstes och mat åts. Hund lektes med. 

Tack, fina tjejer. För allt. 

Jag skulle ta bilder från gårkvällen...det gick sådär. Det här är vad jag kan komma upp med. 
Fiasko - jag vet.