tisdag 4 september 2012

Avrundning

Har träffat en kille som på fullaste allvar alltid går med både kontanter och kort. Inte för att vissa ställen inte tar kort, utan för att alltid kunna betala kontant om summan blir något och under 50 öre. Exempelvis 19:40 eller 85:25 eller så. Och på motsvarande vis alltid betala med kort om slutsumman blir något och femtio eller däröver.

Fantastiskt.
Hur gör ni?



Nyfiken och bestört

Idag satt vi tre stycken i vårt rum på jobbet och jobbade på i godan ro.
Plötsligt ylar det som tusan utanför. Först tänker jag studentflak, eftersom de är rätt vanliga i maj. Men så kommer jag på att det ju är september och då brukar de ju vara mindre vanliga.

"Vad fan är det som pågår?" säger jag ut i rummet.

"Ny hundfajt" tror någon.
"Slagsmål" säger en annan.
"Fylletant" tänker jag.

Vi tittar ut. Och ser en tjej slash kvinna som står och gråter våldsamt utanför. Ni vet så där så tårarna sprutar och det skriks och hon böjer sig framåt om och om igen.
Bredvid står en kille slash snubbe och säger random ord men rör henne inte.

"Den jäveln har varit otrogen!" säger den andra tjejen i rummet.
"Nä! Dåligt besked från Mama Mia?" tror en kille.
"Men det tar ju de hand om däruppe!" säger jag. "Jag tycker det ser ut som om någon typ dött... Öppnar vi hör vi vad hon skriker..."

Vi tittar på varann. Så kan man ju inte göra? Men ett tu tre så är fönstret på vid gavel.

Suck... Då har "tyvärr" snubben börjar hålla om tjejen så hon har slutat skrika. Darn.

Bekymrad. Orolig. Bestört. Fast ärligt talat mest nyfiken.



Ace of Basic

Äntligen i sitt rätta element!

Helena, så här!

Föräldramöte

Ja. Jättetrevligt. Satt i matsalen vid en stor klick smör.

Är det något skolpedagoger inte kan är det att hålla möte för föräldrar. Inte en miljö för mig. Får ryckningar och spasmer och när mötet börjar närma sig helminuten börjar jag huffa och puffa!

Roligast var att all viktig info de pratade om visst skulle finnas på skolans hemsida och fritidsbloggen. Bra så. Men adresserna dit hade de inte. Nähä.

En pappa slog vad med mig om en tia om huruvida en viss mamma skulle prata mest. Jag ifrågasatte inte det för en sekund, men satte emot ändå. Lite action måste man ju få smaka.

En och en halv timme senare gick jag därifrån med död själ och tio kronor fattigare

Ridå.



Jaha.

Här var det tyst och dött. Kan vara mitt fel. Det blir ju liksom så inland när man lever ett så glamouröst och händelserikt liv som jag gör.
Dvs. Det har inte hänt ett skit. Inget värt att skriva om i alla fall.

Men jag hoppas att föräldramötet ikväll kanske ska kicka igång lite synapser.

Så vi hörs!