Älskade ungen...

mår bättre. Hallelulja! Jag måste fira det med en fylla. Tror jag.
Fast just nu firar jag det med vegoportionslasange och tomater. Och jag känner mig tusen kilo lättare!


Imorgon är det rajtan tajtan. Häng med då.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Roligt mitt i allt.

I mitt jobb arbetar jag massor med papper och papperskvalité. Och ju nyare mer knäppt papper som kommer, desto mer galna blir alla art directors och vill trycka på det mest skumma materialen som finns.

Där är jag nu. Alldeles nyss ringde jag till Antalis, som är en stor pappersleverantör med massa fräsiga designpapper.

Här har ni samtalet:

Tant: EAAANTAAAALIIUUUS DET ÄR KEÄÄÄRRRRRSTIN (Tanten är skånska. Tanten skriker. Tanten heter också något annat. Jag försöker beskriva hur hon uttalar det hela ovan. Nedan skriver jag dock "normalt").

Jag: Hej jag heter Ellen och ringer från xxx reklambyrå.

Tant: HEJ (hon skriker fortfarande. Och. Hela samtalet igenom).

Jag: Jag behöver ett papper som känns lite som sammet eller suddigummi

Tant: ÅH, SOM SKINN ELLER HUUUUUD

Jag: Eh, ja, typ

Tant: VA?

Jag: Ja precis.

Tant: DÅ HAR VI BLA BLA BLA OCH BLA BLA BLA OCH BLA BLA BLA.

Jag: Kan du skicka dem till mig?

Tant: JA, VILKEN FÄRG?

Jag: Vit tack. Krispigt vitt inte gulvitt.

Tant: VA?

Jag: VITT!!!

Tant: JA!

Jag: Schysst.

Tant: VAD HETTE DU?

Jag: Du kan skicka dem till: Ellen Alm (här nånstans kommer ni snart märka, är den stora språkbarriären), XXXXXX Reklambyrå, 102 44 Stockholm.

Tant: STOCKHOLM?

Jag: Ja, Stockholm

Tant: I STOCKHOLM ALLTSÅ?

Jag: Ja, i Stockholm.

Tant: TILL ALLAN?

Jag: Meeeen HA HA HA. Allan? Men herregud, du hör väl att jag inte är en karl. Jag heter E- L-L-E-N.

(här börjar mina kollegor skratta åt henne)

Tant: PALM?

Jag: Nä. Näääääe men jag heter ALM. A-L-M. Ellen Alm. Inte Allan Palm.

Bakom mig skrattar mina två kollegor ihjäl sig. Jag med då.

Tant: GARVAR NI ÅT MIG?

Jag: Jaaaa. Faktiskt. Ha ha ha. Allan Palm.

Tant: HEJ DÅ.

Jag: Hej då.

- I min lilla värld av blommor//Allan Palm

Livet som kom av sig.

Titta på det här ansiktet:





Det är inte ansiktet på en sexig fru, fluffig vän, fin dotter. Inte ens en entusiasmerande kollega eller på-hugget-anställd.
Nej.
Detta är ansiktet på en jättejätteslagen mamma. Utan 3 dygns sömn. Med oändlig oro i kroppen. Med ett barn som mår dåligt trots åtgärder och ingen förstår varför. Allra minst mamman själv. Det enda jag vet är att jag nu åker till jobbet medan Lilla äntligen sover, hemma, med sin pappa. Och att vi förmodligen kommer hänga på sjukhus idag oxå. Och att jag har svarta påsar under ögonen, degig hud, grumliga fulögon och rör mig mer långsamt än en sengångare.

Men. who cares? Jag är gärna fulare än fan själv - bara Lilla blir bra igen.

- I min lilla värld av blommor// Ellen