Jag har ont i magen och vill kräkas. Jag har huvudvärk och vill gråta.
Och jag hatar det jag älskar och hatar.
Jag vill bara resa mig upp och gå. Och ta mig vidare.
Det är en tung process. Och en aldrig sinande ledsamhet, trots att jag borde veta bättre.
...att jag inte lär mig.
Till mina nära: Tack för att ni finns där när jag inte själv orkar. Ni vet vilka ni är.
