torsdag 15 september 2011

Jag, en Superhjälte

Drog en poncho över kavajen i morse eftersom det kändes en gnutta kylslaget. Barnet konstaterade:
- Mamma, det ser ut som du har mantel på dig... Varför har du det?
- Idag är jag en superhjälte!
Och på superhjältars vis började jag flaxa runt i hallen och skrika "JAG ÄR EN SUUUUPERHJÄÄÄÄLTEEEE".
Det föll inte i god jord. Det var tydligen pinsamt. Den pinsamma superhjälten. Men hjärtat, var tror du jag har fått det ifrån, att superhjältar flaxar runt och skriker? Dig, mitt lilla superhjältebarn!



Vikten av sömn.

...jag blir så suddig...


Jag vaknade för 1 timme och en kvart sen (gaaaaah, jag håller på att förvandlas till min farfar som går upp typ 03 för att pula i trädgården). För 10 minuter sen fick jag nog och gick upp. Jag tror allvarligt talat inte jag kommer klara hela den här dagen.
Den kommer att bli för lång.
Jag kommer inte att lägga mig förrän om 18 timmar igen och då har jag hunnit med jobb, lunchdate, kampanj-presentation, Stora som ska dra ut en tand och ett PT-pass.
Jag behöver inte mycket sömn för att funka. Men jag behöver sömn. Så är det.

Men lite mysigt är det när jag kan se ut över nejden:


Tända ljus:


Lyssna på radio och plocka i diskmaskin:


P.S. Och vad fasiken är grejen med min kropp. Jag har svinont i svanken och när jag ska ställa mig upp första gången på dagen så har jag så ont i mina fötter att jag nästan vill gråta. Whats up with that?
Jag kanske ska klippa av dem bara?!

- I min lilla värld av blommor// Ellen