onsdag 22 april 2009

Löss.

Det går löss på dagis igen. Vart i hela friden kommer dom ifrån. Jag har luskammat mina barn varje kväll sen vi fick höra att löss kommit till dagis. Gör inte alla det?

ÄCKLIIIIIIIIIIIIIIIGT SOM SATAN. Försvinn.

Handskbrydd

En stilla undran... Hestra gör ju handskar och är kanske mest kända, åtminstone för mig, för sina vinterhandskar. För skidåkning och liknande.
Nu när vintern är över (mer eller mindre) kan verkligen deras butik på Norrlandsgatan gå runt på sommarhandskar till nästa vintersäsong?
Det är sådant som jag ligger och funderar på om nätterna. Så mycket handskar använder vi väl inte? Eller det är säkert jag som inte fattat att man skall ha bilkörningshandskar igen nu och så... Som vanligt.

Oskick

Det är svinkallt ute. Särskilt på morgnarna. Har så varit i ett par dagar. Skall bli bättre i helgen sägs det men det hjälpte inte den stackars damen härom morgonen.
Jag bor alltså vid en ändhållplats. När bussen kommer kan den komma direkt ifrån stan och det kan vara några minuter kvar innan den skall gå igen. Inget konstigt med det. Härom morgonen när det var överjävligt kallt så kom bussen, släppte av dem som skulle av, och sedan stängde han dörren rakt framför damen som ville åka. Så småningom öppnade han dörren, bara för att säga att han minsann har rökpaus och inte tänker släppa in någon.
Men vad fan, kunde inte damen fått sitta på bussen medan han rökte? Vilken skada hade det gjort? Trodde han att hon skulle sno bilstereon eller vad?? De har ju inga kontanter längre...
Han var dum tyckte jag...

Trötta gubbar.

Har varit på Stora Annonsörsdagen idag. En del bra saker och en del mindre bra. Som alltid när man skall förkovra sig i ämnen som någon annan väljer.
Slutar aldrig att irriteras över de föredragshållare som inte kan säga åt chefen att hålla käften. Från ett bolag var de tre stycken där två tjejer höll i en inspirerande och intressant del. Så hade de med sin manlige CEO också. Han pratade om engagemang med ett eget engagemang som om han sov. Dessutom öppnade han knappt ögonen och sade precis ingenting av vikt för någon. Så jävla onödigt. Bort med honom och låt tjejerna göra det istället. Men ICKE.
Det är inte helt ovanligt att det är så här heller. Den som är chef skall prata, inte den om är bra på det.
Bäst var nog Vings VD och hennes erfarenheter. Eller bäst, det vet jag inte, men det inslag där jag hade mest att hämta för min egen verksamhet skall jag väl säga. Behöver jag säga att hon var kvinna och inte hundra tusen år gammal?

Döden. Monster. Våld.

Eftersom barn 1 är 5 år och i en undrande ålder så har jag gjort tre inköp som jag är mycket nöjd med.
Bok 1) Dödenboken. Eftersom vi har tre dödsfall i familjen senaste månaderna så pratar han mycket om det. Den är boken är fantastisk för det ändamålet. Utmärkta bilder och enkla förklaringar.
Bok 2) Läskiga boken. Det pratas om mörker om dödskallar och annat. Nu kan jag ta fram den här boken som ett stöd i min utbildning av vad spöken egentligen är. Det största monstret i det här huset är ju egentligen mr. Alm. Nog för att det är läskigt så det förslår men ändå.
Bok 3) Våldboken. Ett tu tre kommer barn 1 hem och har umgåtts med kompisar på dagis med storebröder. Då pratas det om hur man slåss med lasersvärd, att man kan han knivar i "Starwarsvärlden" och om fäktning. Nu ska vi läsa om våld. 

Alla böcker är skrivna av fantastiska Pernilla Stalfelt och är tokroliga. 

Sälja hus

Vi ska sälja hus. Nu. Eller sen. Beror på hur det går nu. Idag ska jag träffa mäklare. Känns märkligt. Jag ser ju tusen skavanker i mitt hus som jag får panik över. Undrar om andra ser dem?! Jag ser aldrig något hemma hos någon. Är det bara jag? Eller har vi ett extremt loppigt hem?! Förmodligen både och!

Hatar att sälja boende för övrigt. Har bara dåliga upplevelser kring det så 2009 - jag utmanar dig att råda bot på det här skitåret genom att få vårt hus sålt till ett bra pris.

Enkät avslutad. Ny uppe.

Det glädjer oss att vi har Rosévins-fanatiker här på bloggen. Hur hade det annars sett ut?

En enda sak att göra...

Varför är det så här? Jag har känt att jag måste göra deklarationen. Varje dag senaste två veckorna. Eller jag har tänkt göra det varje dag. Det är nästan alltid den enda sak som jag har behövt "MÅSTE" göra den dagen. Men det går inte. Jag menar hur svårt kan det vara? Tydligen jävligt svårt.

Igår vart det den dagen i alla fall - efter 2 veckors av "ska-bara". Nu har Skatteverket stafettpinnen. Som bonus jämkade jag och fyllde i nytt kontonummer. Fräsig trestegsraket.

Skala räkor.


Kolla vad sjukt. I fredags var jag ju på tjejmiddag. Bla var Emma där. Har ni någonsin sett någon skala räkor på det här viset? Hundra ögon som ligger och glor på en på en Hitler-ordnad-rad. Jag har aldrig varit med om maken.