Sådärja.

En timmes PT avklarad. Idag i lugn och gemytlig takt.

Jag har, och har alltid haft, ett enormt driv i allt jag gör. Om jag inte kan prestera fantastiska resultat så får det lixom vara.
Och det gäller allt, men speciellt träning. Min träning går bra. Eller det går jättejättebra. Mina resultat och framsteg är förbi min och min PTs förväntningar. By far.
Men.
När jag får beröm för min träning - blir jag som ett djur. Jag lyfter tyngre, jag kämpar mer och jag jobbar hårdare. Oftast utan eftertänksamhet. Som idag. Jag vaknar imorse och känner mig lite eländig. Jag känner att nåt är på g i kroppen och ändå är jag taggad till tusen när jag kommer till gymmet.
Väl där säger min PT: du var dig inte lik igår och du ser rätt trött ut rent fysiskt; vi kör ett lugnt pass idag. Jag vart så glad för jag hade aldrig sagt det själv men samtidigt behöver jag lite lugn träning. Så jag kör en träning med pilatesboll, med armhävningar och mycket styrka och balans. Det är tungt. Men harmoniskt. Och det går svinbra.
Tänk vad skönt det är när andra hjälper till lite på traven-när man själv har svårt att se.

Nu julfix, tavelupphägning, städning och glögg ;)


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Sunday=Funday.

Jag är förlamad. Tung i huvudet pga (eller om det kanske är tack vare) champagnen som jag bäljade igår. Dessutom har jag en monstruös träningsvärk. Just nu ligger jag här


och laddar inför gymmet. Om 1 timme och 15 minuter ska jag stå uppställd. Pigg, alert och upp på tå.
Just nu känns det jäkligt främmande.

- I min lilla värld av blommor// Ellen