onsdag 16 september 2009

Dhurries!


Från filmen Somethings gotta give.

Jag blev förälskad i dhurries när jag såg filmen "Somehtings gotta give" för många år sedan. Då bestämde jag att jag skulle ha en dhurrie (som mattan heter). Så jag ringde dem som gjort mattorna till filmen och ville ha en exakt likadan. Företaget ligger i New York. 100.000 kronor skulle det kosta. Men så klart, då ingick frakt till Sverige. Sen hittade jag ett annat ställe. Där kostade dom bara 70.000. Så hittade jag ett ytterligare ställe. Där kostade dom 70.000 också men dom kunde inte frakta till Stockholm.

Där någonstans bytte jag strategi och fick tag på en kille som har en fabrik i Indien och gör dhurries. Vill ni beställa så är det bara att kontakta mig. Jag är hans kompanjon nu nämligen.
Nedan får ni ett litet (med betoning på litet) smakprov på vad som finns. Jag tar även beställningar på storlekar och mönster efter önskemål. Underbara mattor till bra priser.

Mattorna är gjorda av ekologisk bomull och inget barnarbete finns. Fräsigt.

Vinnarskalle

Min svägerska är inlagd på Huddinge sjukhus för observation. Underbart, det där med svägerska. Låter som en gammal tant! Men det är min brors fru och hon är 6,5 år yngre än jag själv!
De skall ha barn samma dag som vi, och nu har hon tydligen fått havandeskapsförgiftning. De kommer troligen att sätta igång förlossningen senare ikväll eller i morgon. Hurra! Skall bli jättekul och spännande.
Fast nu vaknar ju min tävlingsinstinkt! Shit, shit, shit! Hur fan blir det nu då? Jag skulle ju komma först, det var ju bestämt! (från min sida alltså)
Å andra sidan är jag helt övertygad om att det är hennes tävlingsinstinkt (som vida överskrider min) som har satt henne i den situation hon nu är.... Damn it!
Å tredje sidan har ju jag ett barn som snart är tre, så jag har ju redan vunnit!
Ha ha ha, patetiskt!

Latmask 2

Mitt ICA-kort är avmagnetiserat. Har så varit i flera års tid. Hade ett gammalt som var avmagnetiserat i flera år, fick ett nytt (automatiskt) som i princip funkade en gång men som sedan dess varit avmagnetiserat. Men jag är noga att använda kortet varje gång jag handlar, så under flera års tid har kassörer och kassörskor fått knappa in numret för hand medan de himlat med ögonen. Men, inget mer med det typ.
Har själv då och då reflekterat över att jag kanske skulle se till att beställa ett nytt. Men samtidigt har jag inom mig tyckt att ICA som ju vet när, var och vad jag handlar också borde veta att jag har ett kort som inte funkar. Därav har det dröjt och dröjt och dröjt. Ända till idag. Idag handlade jag på vår lilla lama ICA där jag normalt inte handlar för att den är dyr, liten och personalen är värre än gamla avdankade, inrökta postkassörskor. Och, för att en gång när jag handlade där så sa killen i kassan att han inte kunde hjälpa mig med kortet om det var avmagnetiserat. Som om inte jag skulle veta av års erfarenhet att det bara är att knappa in manuellt!
I alla fall, idag då. Lämnar som vanligt över kortet och säger, "det här är avmagnetiserat". Med flinka fingrar slår killen i kassan raskt in mitt kortnummer och ger tillbaka kortet. Och säger:
"Du vet väl hur du får ett nytt kort?"
"Mnjae, jag går väl in på nätet förmodar jag...?"
"Närå, här (säger han och pekar på baksidan av kortet) står ett nummer. Ring det bara så får du ett nytt kort på en gång".
Ja, det var ju inte så svårt. Borde till och med jag klara, och gjorde så på väg ut i bilen.
Frågeställning 1: Hur lat får jag själv vara som inte gjort något åt skiten tidigare? Tog ju mindre än en minut.
Frågeställning 2: Hur lata och lama är i princip alla övriga kassörer på ICA? Skall det behöva ta flera år innan man stöter på en som tänker att det kanske vore en service till denna kund att jag upplyser om ett enkelt sätt att råda bot på problemet?
I brist på den automatiska tjänst som bara skickar ut kort till mig utan att jag gör något så är väl i alla fall det näst bästa att försöka hjälpa mig på traven.
Heja han idag, BUUUU alla de otaliga andra.

Jag vet att man inte ska tjata men jag blir nojjig.

Vart är Anna? VART ÄR DU?

Öppen spis.

När vi flyttar får vi öppen spis. Jag har saknat det lite i vårt förra hus men nu får jag en äntligen det igen. Sitta i december och ulla under ett täcke framför brasan.

(Näe, jag är inte dum i huvudet. Jag fattar ju att jag inte kommer att sitta där framför brasan med en kopp choklad och en fin bok. Jag kommer springa efter barn. Hela tiden. Och skrika. "Neeeeej inte där." "Slå inte din storebroor." "Skrik inte." "Inte den vaseeen." "Du får inte klippa i din lillebror." "Och inte i soffan heller". Men ändå.)

Bläddrade igår kväll, återigen, i mina gamla tidningar. Och titta vilka fina ställen jag hittade som man vill vara på. Se också att det inte finns några barn på bilderna.

Platsbygd bänk, inte så bred men dcok, kommer att finnas.

Ser ni brasan? Fåtöljerna? Mattan. Mmm

Ett glas vitt. En bok. Barnen är ute och leker med pappan. Mmm...igen.

Latmask.

Bil istället för buss. Vissa dagar är bara sådana.