Fräsigt var ordet: 03/29/10

måndag 29 mars 2010

En SÅN pappa...

Bebisen är förkyld och blir täppt i näsan på natten. Vid tvårycket i natt var det pappans tur att gå upp och pilla in nappen. Han skriker uppifrån:
- Han verkar täppt i näsan!
- Ge honom nässpray då, säger jag.
- Var är den då?
- Där tandborsten låg. (Dvs i necessären eftersom vi sovit borta natten innan. Tandborstfrågan var också en svår nöt för pappan att knäcka. Tandborsten låg inte på handfatet där den brukar. Vi har varit borta. VAR kan tandborsten vara?)
- Jag hör inte, säger pappan
- DÄR TANDBORSTEN LÅG.
- Jag hör inte. Bebisen skriker i högan sky och pappan är på väg ned.
- DÄÄÄÄÄÄÄRTAAAANDBOOORSTEENLÅÅÅÅÅÅÅÅG!!!!! För helvete!
- Men hur gör man då? undrar pappan
- Men för helvete! (- ja, jag säger ju att jag svär) hojtar jag och är nu på väg upp för trappan. Har du aldrig använt nässpray själv? Vilket jag ju vet att han har.
- A men...
- Du är ju fullständigt värdelös! säger jag och ger bebisen snabbt två sprayar i näsan och allt blir bra. Även om han fortfarande är lite ledsen. Pappan tänker gå ned och lägga sig.
- Nä, du, säger jag. Nu stannar du här tills bebisen somnat. Ett sjukt barn behöver veta att du finns där.
- Jaha... tycke den lama pappan.
Efter en stund kommer pappan ned och lägger sig.
- Är det en sådan pappa du vill vara? Allvarligt? Som inte fixar ens de enklaste små grejerna med sina barn? Om du ägnade en bråkdel av den tid du lägger på att läsa om cyklar och vin på att klura ut hur dina barn eller föräldrarskap fungerar kanske du kunde fixa något mer än en kissblöja då och då!
Grejen är den att, även om jag också så klar ville ha barn, så var det han som tjatade till sig det första. Och definitivt det andra. Och nu när de väl är här har han liksom lämnat över allt på mig. Det är mitt ansvar att fatta hur det funkar. Han har två hobbies, cykling och vin. Dessa lägger han ganska mycket tid på att läsa om hur de funkar. Men på något sätt blev barnen min hobby, som jag skall läsa om och lära mig allt om. Varför då? Ja visst, jag gillar barn - särskilt mina - men jag kan inte påstå att jag har ett större intresse än vad han har.
Nej, nu åker vinböckerna ut till fömån för lite barnlitteratur!
Som om det skulle hjälpa...

Tacksam

Varje morgon som jag lyckats att inte skrika på barnet säger han när vi är på väg till dagis:
"Tack mamma för att du inte bråkar!"
Hjärtat....

Helvete

Jag erkänner - jag svär mer än jag borde. Och sedan bebisen kom och jag blivit en väldigt trött mamma så har det inte direkt blivit mindre,
Igår hörde jag barnet prova ut helvete ett antal gånger för sig själv. Helvete! Det betyder ju att jag måste sluta!

Snap Crackle Pop

Ni vet det där ljudet som Rice Krispies har för sig enligt Kellogg's. Det skall ju vara något bra tänker man. Färska frasiga flingor eller något.
Barnet äter ganska ofta flingor och mjölk till frukost. Special K och lättmjölk närmare bestämt. Har så gjort i säkert två års tid och inget konstigt med det. Men i morse slog det slint a la grande!
Ett par tuggor bara sedan hivades hela tallriken över bordet med totalt mjölk- och flingkaos överallt som följd. Det lät nämligen om flingorna. Och det är ju tydligen skitdåligt. Arg som ett bi blev han och bad mig fara och flyga. För det var ju så klart mitt fel. Japp, det är jag som lägger ljudet i flingorna. Förlåt.
Helt klart sade det snap i barnets huvud, crackle i flingorna och pop sa flingtallriken. Man undrar ju över barnets mentala hälsa ibland.