torsdag 1 december 2011

Allvarligt?

Mina barn får dela på en radio/tv-julkalender i år och en annan kalender som de fått av morfar. Men den är också platt, utan choklad och så, och det räcker gott.
En kompis till mig har fixat denna julkalender till sin dotter:



Eh... Jag tror jag ligger lite i lä...
Och jag tänker inte låta mina barn hälsa på så länge det där pågår...

Karma och lite annat kolijock - ett grand deluxeinlägg

Jag har ju två barn som är av sorten pojkar. Stora är 7, Lilla är 6 år. Sen har jag ett till barn. Min man. Han är 37 år. 3 män under samma tak alltså.
Där har ni bakgrunden.
Igår hämtar jag barnen på skolan och dom är så hungriga så att dom nästan dör (ja dom har ju bara ätit frukost-mellis-lunch-mellis). Jag tycker inte att barnen ska äta Gorbys piroger jämt utan att dom ska få i sig lite mer "ordentlig" mat (jo vi äter Gorbys ibland).
Så jag satte igång och lagade en kycklinggryta. Under dom 30 minuterna det tog att göra skiten så tjatade barnen ihjäl mig. "Mammaaaaa, jag är hungrig, mat mat mat mamma när är maten klar, när när när, mamma mateeeeen." "Vad blir det för maaat" "Jag vill inte haaaaaa grytaaa jag gillar inte gryyyytaaaaa". "När kommer maten?" "Jag vill ha prijoooog" (ja, Lilla har inte riktigt fått allt i ordning än).
(Kycklinggrytan är en enkel historia på 2 stycken 4% grädde-4 kycklingfilér skurna i små kuber-broccoli-buljong-vatten-lök-lite soja.)
Till det serverade jag ris, jordnötter (att strö på), rivna morötter och gurka.

Jag ställer allt på bordet 1730.
1745 är allt slut. Jag menar allt. Och då har varken jag eller min man ätit. En maträtt gjord för 4-6 personer inkl. ris (kokad för 4 pers) är totalt finito. Jag har druckit vin i samma takt. Såklart. Det var ju onsdag.

Jag har några scenarion/spörsmål/konklusioner framför mig pga detta.

1). Om 7 år är mina barn 13 och 14 år. Om dom är större då och äter samma mängd i förhållande till sina kroppar - så måste jag börja ligga med män för betalaning. Annars kommer jag omöjligt ha råd. Jag kommer förmodligen behöva börja redan nu - säg efter nyår - för att arbeta upp en rimlig grund att stå på.Problemet här är att jag inte vet hur mycket en 40-åring, julövergödd, noll bröst (ammat 2 barn) och skrumplever är värd på gatan idag. Någon som vet eller kan estimera?

2) I dagsläget går det 10-12 liter mjölk/vecka i casa Alm. Mina armar är sakta, men säkert, på väg att bli längre. Och om man sammankopplar det med punkt 1 så blir det ju ännu värre. 40-åring, julövergödd, noll bröst (ammat 2 barn), skrumplever och orangutang-armar. Kan någon estimera pengen på gatan?

Har du någon aning om ovan så svara gärna bland kommentarerna.

Nu nästa sak.
Karma. Sus pratar alltid om karma. Jag har tänkt lite som henne förut men nu tänker jag KARMA hela tiden. What goes around comes around. Är huvudet dumt får kroppen lida, skit ska skit ha osv. Ja ni förstår.

Två karma-historier:

1)Härom veckan skulle jag handla en kaffe på Espresso House som ligger precis vid jobbet. Framför mig stod en flicka (som studerade förstod jag sen). Hon skulle köpa scones och något att dricka. Hon tog en tugga av sin smörgås medan hon skulle betala. Hon hade något slags presentkort som hon fått i födelsedagspresent - som inte funkade på Espresso House. Hon vart stel som en pinne. Så hon skulle betala med sitt kort - som inte hade täckning. Vi pratar typ 30-40 spänn. Så hon försökte betala typ 20 kronor på kortet och resten kontant - ingen täckning.
Där står hon alltså och har tuggat på en scones som hon inte har råd att betala.
Jag såg hur dåligt hon mådde. Så jag betalade åt henne. 24 kronor fick hon av mig och hon lovade att betala tillbaka - så hon fick mitt mobilnummer. Imorse ringde hon och nu sitter pengarna på mitt konto. Jag är så rörd. Det finns hopp om mänskligheten.

2)Imorse gick det här stackars flickebarnet (utan byxor- varför har flickebarnen inga byxor på sig nu för tiden) av bussen innan mig.
Hon tappade sina vantar och hade musik i öronen så när jag plockat upp hennes vantar så sprang jag efter henne bra länge innan hon hörde mig. Hon vart jättejätteglad. Hennes mormor hade stickat dem för några veckor sedan och nu var mormor död.

Jag känner mig som Heliga Birgitta. Typ.

På lunchen ska jag lämna in min v.75-kupong och se om jag har vunnit något. Karma?


- I min lilla värld av blommor/Ellen