Never ending story-barnprogramshärva.

Vad är nu detta? Igen? Drömmarnas trädgård. I repris från imorse. Tror jag. Jag ska alltså se på siten en gång till varje dag. En gång på morgonen och en gång på kvällen. En timmes Drömmarnas trädgård. En timmes mardröm om ni frågar mig. O-fräsigt.

Inte nog med det. Detta spektakel till program följs upp av nästa helvetesprogram. "Prinsessan". En vidrig bortskämd flicka som får göra som hon vill. Hon bor med vuxna från helvetet. Alla är helt obskyra. Gud. Gör något. Någon. Hjääääälp. 

Nr 3 på kvällens barnprogramshärva blir kombon över resterande barnprogram på Bolibompa denna oflärdens och o-pedagogens kväll. Den första är om ett barn i Afrika som blir sprängd av en bomb (ja, på riktigt) och sen dör barnet på sjukhuset. Sen kommer det om en skolklass som åker till ett sopställe och tittar på sopor. Vad är detta för barnprogram? Jag får nu sitta här och förklara varför flickan blödde och varför hon dog och vart Pakistan ligger. Dessutom får jag prata en hel del om miljön. JÄKLA SKIT

Hemgång i vinter...ljus?

Har ni sett. Det är nästan ljust när jag hämtar barnen 10 över 4. Vilken grej. Kan inte minnas när det var det sist.

Sol, vind och vatten, sommar och plankton, vita bergen och carl-an(g)ton (blir det ju om man ska rimma. Kom till mig. Nu.

And another one bites the dust

Det duggar tätt av folk som inte gör sitt jobb som får gå. Jag är inte skadeglad. Känner bara rättvisa. Som Jenny brukar säga: Dom goda segrar alltid till sist.

Teaser

Nästa helg har vi kickoff, så nästa lördag kommer årets hittills cepigaste inlägg. Kan inte skriva det nu ifall någon av våra anställda skulle förirra sig hit och läsa, det skulle förstöra överraskningen. Men efteråt, då jäklar skall ni få höra. INTE OKEJ! Ellen, du vet vad jag pratar om, ha ha ha! En riktig belöning för hårt arbete är det!

Inte okej

Jobbade ganska nära en av mina kollegor igår med lite pyssel inför kickoffen nästa helg. Vi var ute och köpte lunch ihop och åt ihop dessutom. Då säger hon: "Jag är så trött och frusen". Och jag vet att hennes man är hemma med kräksjukt barn. Ugga, tänker jag. Inte bli sjuk - vill inte smittas. Idag hittar man följande i inkorgen:
"Hej, Kommer inte till jobbet imorgon. Har antagligen fått influensa, (frossa, ont i kroppen, huvudvärk, och som pricket över i:et kom kräkningen nu innan sängdags). "
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJE! Jag vill inte! Vägrar att kräkas! Men det kommer säkerligen att komma som ett brev på posten inom några dagar. Helvete. Folk med kräksiga barn borde vara förbjudna att arbeta.

Inte så hårt!

Var som sagt på powerbox igår. Skitkul! Och jobbigt så helt perfekt. Bara ett litet smolk i bägaren. Min kompis hade precis blivit uppsagd så hon var så arg på sitt numera gamla jobb att hon slog för kung och fosterland. Där jag inte har träningsvärk är jag slagen gul och blå! Puh! Bra dock att hon fick avreagera sig.

E du döv eller?

Jag åker inte flärdbuss utan vanlig jäkla SL. Förra veckan var det en väckarklocka som pep hela vägen in till stan. Trodde jag skulle bli galen. Ingen reagerade heller utan den pep och pep och pep. Ni vet den där hemska; pip pip pip pip pip --- pip pip pip pip pip osv. Först så tänker man; det är någon annan som låter. Sedan när inget händer så tänker man; vad fan? Kan det vara jag? Ligger det något i min väska och piper? Och man lyssnar och funderar. Men där fanns bara datorn. Den låter inte så. Då tänker man; det är någon jäkla tant eller farbror som inte hör så höga toner. Fan, håll er borta från rusningstrafiken! När jag klev av bussen såg jag en tant som satt med en resväska inkilad mellan sig och sätet framför. Okej, det är hennes reseur och hon kommer inte åt det. Då fattar jag. Trodde jag. Igår på väg in till stan så piper det hela jävla vägen på exakt samma sätt. Och samma sak - ingen som reagerar. Men inte heller någon tant med resväska denna gång. Vad är det fråga om? SLs nya halvsubtila tortyrredskap? Har de gömt ett ur i ventilationen? Eller finns ljudet månne endast i mitt huvud? Galen blir jag i vilket fall.

Upgrade me, part 2

Japp. Flärdbussar igen. På tok för länge sedan sen jag fick åka lyxbuss på morgonen. Senaste månaderna har det bara varit SL. Anskrämligt. 

Idag hände det. Först kom en Silja Line-buss. Den hoppade jag såklart inte på - hur hade det sett ut; runtsnurrandes i stan med en koskenkorvadrink i handen? Icke. Sen kom den. TACK INTERBUS. Även idag fick jag åka glamouröst. 

I drömmarnas trädgård.

Alltså. Först kom dom där j*vla Teletubbies - barnprogrammet from hell. Sen kom det här programmet: 

Drömmarnas Trädgård! Alltså jag tror jag får miober* av dessa vidriga figurer. Allt är så sinnessjukt och såklart, är barnen helt betagna av spektaklet. Dessutom. När det är typ Rorri eller Byggare Bob så håller det på i typ 5-10 minuter. Mackapacka, Nickynonken, Tambeleboerna och WhoopsieDaisy (ni hör ju namnen) håller på i 30minuter. TRETTIOMINUTHEL*ETEN. 

SVT; you owe me for this. Varje jäkla morgon 0630-0700 hatar jag Bolimbompa

* Miober. Min morrmor, som var hovballerina, och hennes kollegor sa alltid detta när det blev hektiskt på operan. Vad det betyder eller varför eller hur det stavas har jag ingen aning om. Det enda jag vet är att det INTE är bra.