måndag 27 december 2010

Är julen slut nu?

Lite dvala så här över julen för min del. Dels firar vi i tre dagar och dels fyller brorsan idag, så det blir liksom fyra dagar i rad varje år. I år fyllde han dessutom 40 så det tålde att firas. Kommer just därifrån. Han fick en fin klocka av oss. Tror han blev glad.
I morgon blir en vanlig dag även om maken är ledig. Vi ska i alla fall inte fira något. Vi ska fortsätta på det jag satte igång på förmiddagen idag, nämligen strippa tapeterna från väggarna i barnets rum. Ja, de har bara suttit uppe dryga halvåret men barnet och jag är överens - något måste göras. Egentligen hade vi tänkt låta målarna göra det när de kommer tillbaka men då måste barnet evakueras i typ två veckor så det orkar jag inte. Jag kan jobba runt sängen.
I och för sig har han just sagt att han ska flytta hem till familjen Alm då jag säger att han måste ha overallen på sig även framgent så rummet verkar ju bli evakuerat ändå. Men ändå.
Urk, nu blir jag åksjuk! Adjö!



Så det så, sa Anna

Skitdag!

Så här då.
Det började med att jag och Mr Alm la oss med skilda åsikter igår och jag vaknade upp ledsen för jag vill inte lägga mig och vara ovän. Med nån. Så för att det skulle kännas bättre så bäddade jag nytt i sängen. Dålig idé den här dagen. Tvättkorgarna blev fulla.


Jag hatar fulla tvättkorgar. Alltså haaaaataaaar!
Vår torktumlarjävel är dessutom sönder eftersom ingen (läs: jag, såklart, vem annars?) ringt på service.



Ser ni hur den flinar mot mig...?
Jag kom till jobbet efter att jag borstat bilen i ca 150 år, lämnat våra mattor på tvätt efter vår Lars Norén-jul (orkar inte länka, bläddra någon sida så hittar ni skiten). Kommer till jobbet och inser att jag, som jobbar på min semester för att göra ett schysst överlämnande, är totalt bortglömd. Avtackning; tydligen inte. Jag blir så ledsen att jag blir förbannad. (Det styrs senare upp av en ängel, tack fina du. Imorgon ska jag bli avtackad av dom få som jobbar). Jag måste inte få 10.000 på ett presentkort men ett tack och en blomma hade varit fint. Eller vad fan. Ge mig 10.000 på NK/Louis Vuitton/Gucci så är jag nöjd. För besviken är jag oavsett eftersom initiativet inte kommer från mina chefer utan från en vän/kollega.

Sen går jag hem tidigare. När jag kommer till bilen så ligger den här lappen på rutan.


Well fuck you and the horse you ride on. Överklagan kommer. Men jag måste såklart ligga ute med nästan 1000 spänn i hundramiljoner år. Jo för i Sverige är det inte alls bajsnödigt. JAG ska ligga ute med pengar för att nån annan inte kan göra sitt jobb. Varför är jag ens förvånad?! Jag står iaf precis enligt skylt. Och bilarna som jag står mellan har INTE fått några böter. Här får jag blodsmak i munnen. Å det grövsta. Jag är en minut ifrån att självantända.
Och sen blir jag provocerad på Hamngatan.
På vägen hem ska jag hämta ut biljetter till min mamma som ska gå på bio med Stora och Lilla imorgon. Jag har fått två biobiljetter av jobbet och har en sen innan. När jag ska betala skiten. Nä då kostar biljetterna 30kr till extra. Per person! För filmen är 3D.


(far åt helvete SFs biocheckar). Jag muttrar och betalar.
Sen köper jag en macka på Sandys. Jag vill ha en med ost. Men se det går inte för det finns bara ost och skinka inte bara ost. Nop. No. Can't do. Så jag muttrar vidare och tar ost och skink-eländet. När jag ska äta den i bilen (som jag ställt i ett betalgarage i Sickla där jag fick plats på plan 4 och biljettautomaten fanns på plan 1) inser jag att jag har fått en tonfiskjävlaskitsmörgås. Jo den är smarrig. Och i utbrottsfasen (jo, jag satt i garaget och skrek) så ramlade fettoröran ut över min fina tunika.

Bra. Allt är stabilt om ni förstår. Jag fick dock träna på gymmet som ett jävla djur! Ett konditions/intervallspass från helvetet. Men. Jag rockade. PT stolt så då är allt bra . Sen kom jag hem och skulle göra pannkakor.



Tadaaa; inga ägg. Då ville jag grina. Jag gjorde det inte. Men jag ville. Nu har dock min älskade mamma köpt ägg. Så nu börjar jag dricka vin. Och göra pannkakor. Och bli full. Det är det enda raka.

Sa jag att blusen jag skulle handla på rean var slut i min storlek?

Och vem fan gör saltförpackningarna som INTE, inteeeeeee går att klippa upp snyggt?


Jag har ALDRIG längtat till San Augustin så mycket som jag gör just nu. På lördag åker vi. Helvete vad skönt!!!


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Officiellt uttalande.

Det här är en årets värsta skitdag. Jag ska berätta varför senare. Nu; träna bort argaargaarga känslor.


Dagen till ära iklädd i rydbyxlår. Only for You!

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Fräscht på nåt vis tänker jag...




Alltså.
Vad fan är det för feeeeeeel?! Jag blir så jävla provocerad av dom här förbannade bilarna. Jag vill klippa ut mina ögon och karva i nåt eller nån när jag ser det. Jag fördömer den dagen något förtappat, lamt och perverterat fanskap kom på idén. Sinnessjukt.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Sista dagarna på jobbet...

innan jag lämnar det och går på semester för att sen börja på mitt nya jobb.
Det känns helt sjukt. Jag har varit här i 2 år och 7 månader. Och snart är det slut. Det har varit känslosamma år med mycket av allt. Och då menar jag allt!
Så snart är det sista gången jag tittar ut över den här vyn:


Och sista gången jag kladdar på det här tangentbordet.


Och här är mina år här, samlade i en patetisk liten hög:




Nu börjar resten av mitt liv.


- I min lilla värld av blommor// Ellen