Sitter och Dumglor på pimp My ride på MTV. Hmm. Alltså, en trasig nästintill död piece of shit vill man ju inte ha. Meeeeen, jag är inte helt säker på att man vill ha det som blir när den är klar heller.
Idag: en sketen vit mustang cab som blir hallonröd med guldfärgad sufflett. och kjolar med spetslack. Och guldinteriör. Och pärlor och skit. Jag skulle döööööööööööööö!
Men jag är ju tant så vad fattar jag?
Så det så, sa Anna
torsdag 9 september 2010
Smittsamt?
Har också tränat. Och Även jag har någon form av hängbukssvinstouch. Wtf indeed! Måste vara något i luften!
För övrigt - när allt pekar åt ett visst håll, till och med bevisen, och man trots att man överväldigas av tydliga tecken om och om igen ändå envisas med att tycka annorlunda måste det heta tantförnekelse. Anar att jag har en släng. Men jag har sedan jag var typ 20 ansett att tant det blir man när man går i leopardmönstrat. Så jag tror att jag nu ska klara mig undan så länge jag undviker djurmönster. Men det är måhända en illusion?
Så det så, sa Anna
För övrigt - när allt pekar åt ett visst håll, till och med bevisen, och man trots att man överväldigas av tydliga tecken om och om igen ändå envisas med att tycka annorlunda måste det heta tantförnekelse. Anar att jag har en släng. Men jag har sedan jag var typ 20 ansett att tant det blir man när man går i leopardmönstrat. Så jag tror att jag nu ska klara mig undan så länge jag undviker djurmönster. Men det är måhända en illusion?
Så det så, sa Anna
Vi har lunch ihop på jobbet.
Tantigare för varje dag
Har plågats av huvudvärk sedan vi kom hem från Kreta. Inget migränliknande eller så, men en irriterande, dov, molning. I förra veckan upptäckte jag att jag ansträngde ögonen så jag tänkte att jag kanske hade för svaga linser. Igår kollade jag synen hos optikern. Och visst var det fel styrka på linserna. Men de var för starka! Min första reaktion var; hurra! Jag blir bättre! Men efter en sekund insåg jag ju faktum; tant är på väg mot läsglasögon med stormsteg! Har jag tur innebär det i och för sig att jag under några år kan komma att se bättre och bättre och kanske slippa glasögon helt i en dag eller två för att sedan få dessa läsisar. Men förmodligen blir det nog bara en salig röra. Och i vilket fall som helst betyder det att jag blir äldre. Tänk så tantigt: läsglasögon! Och jag som inte passar i brillor heller!
Så det så, sa Anna
Så det så, sa Anna
Just idag är jag stark!
Jag är uppe sen en timme och tvättar Storas sängkläder eftersom det hände en liten olycka. Inatt igen. Det är inte så lätt att vara liten, när man är så "stor" att man har börjat skolan. Allt blir så mycket mer bökigt.
Stora ligger nu iaf i min säng, nyduschad och fin, medan jag sitter i mjukiskläder och filt på terassen, dricker te och funderar över livet.
Funderar på att jag faktiskt mår så bra nu. Att jag inte har huvudvärk, är stark, tillfreds och inte har en uns bitterhet inom mig. Att jag har min humor kvar, att jag är tacksam för små saker, att jag är glad nästan jämt, bekymmersfri och hur jag lärt mig att hantera situationer. Min självkänsla sviker mig aldrig.
Trodde jag.
Igår var jag inte stark. Igår var för mycket. Igår träffade jag på människor som "skämtade" om saker som dom inte har en aning om. Och blev nästan elaka. Som jag uppfattade det.
Det pågick hela dagen. Och dagen kändes som ett helt liv. Det som sårade mig var att det var människor som ligger mig varmt om hjärtat. Det sög.
Jag vart oxå inslängd i en ny kampanj, med ny arbetsgrupp. Som jag inte visste var min arbetsgrupp eller ens hade träffat innan. Oangenämt.
Jag antar att man inte kan vara stark jämt. Ibland måste man få dippa.
Men
Det stör mig att det tog ett dygn av mitt liv att "reparera" skadan.
Fast.
Jag är stark igen nu. So come on and get me!
Just idag är jag stark!
- A bientôt// Ellen
Stora ligger nu iaf i min säng, nyduschad och fin, medan jag sitter i mjukiskläder och filt på terassen, dricker te och funderar över livet.
Funderar på att jag faktiskt mår så bra nu. Att jag inte har huvudvärk, är stark, tillfreds och inte har en uns bitterhet inom mig. Att jag har min humor kvar, att jag är tacksam för små saker, att jag är glad nästan jämt, bekymmersfri och hur jag lärt mig att hantera situationer. Min självkänsla sviker mig aldrig.
Trodde jag.
Igår var jag inte stark. Igår var för mycket. Igår träffade jag på människor som "skämtade" om saker som dom inte har en aning om. Och blev nästan elaka. Som jag uppfattade det.
Det pågick hela dagen. Och dagen kändes som ett helt liv. Det som sårade mig var att det var människor som ligger mig varmt om hjärtat. Det sög.
Jag vart oxå inslängd i en ny kampanj, med ny arbetsgrupp. Som jag inte visste var min arbetsgrupp eller ens hade träffat innan. Oangenämt.
Jag antar att man inte kan vara stark jämt. Ibland måste man få dippa.
Men
Det stör mig att det tog ett dygn av mitt liv att "reparera" skadan.
Fast.
Jag är stark igen nu. So come on and get me!
Just idag är jag stark!
- A bientôt// Ellen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)