Det enda som saknas....

Är en hatt och en häst, och eventuellt några fräsiga chaps. För jag är tydligen en ensam cowboy i den här bloggen nu. ELLLLLEEEEEEN? Var är du? Har du supit ned dig alldeles? Jag har snart inget annat val än att rida iväg ensam i gryningen. Vilken skall jag vara? Den fule? Nej, den onde!

Ge honom något han verkligen vill ha...

Philips Arcitec. WHAT? Sedan när vill någon som helst jävel med smak och fason ha en rakapparat? Rakapparat är typ äckligt. Man rakar sig med hyvel eller så rakar man sig inte alls. Så det så.
Skulle jag ge det till pappan så skulle skilsmässopapprena ligga på bordet på 2 röda. Hmmmm... (!)

M-magnet

Har lagt märke till något intressant. Och nästan lite mystiskt. Hur jag än gör, vilken tid jag än kommer till lunch eller fika, om jag går åt ena hållet eller andra hållet i min approach mot bordet, vilken sida av bordet jag än väljer och oberoende av hur många eller få vi är så hamnar jag alltid bredvid M vid lunch och fika. Inget större fel i det. Men det är intressant. Hur går det till? Vi har ju inte fasta platser och jag brukar välja olika platser runt bordet med flit. Men hur det än går till så sitter hon där på någon sida om mig. Självklart hamnade jag bredvid henne på julfesten också då det ändå var bordsplacering som någon annan än hon ordnat. Vem försöker säga mig vad?
Måste börja föra logg över detta.

AAAAaaaaaapa

Trodde det skulle bli en bra dag idag. Den började bra. Hann med en buss som kom så tidigt att jag rimligtvis borde missat den. Gjorde inte ens en ansats att hinna upp för trapporna. Men när jag väl masat mig över gatan så såg jag att folk fortfarande gick på så jag gjorde en liten spurt på 4 meter och hann. Bussen var full men så ställde sig en tjej upp för att hon skulle gå av så jag fick sitta hela vägen. Så bra. Var på jobbet i tid; också bra. Men sedan var jag ju framme på jobbet - och då sket det sig så klart. Som så ofta annars. Skulle göra ett litet utskick på sisådär en 200-250 kuvert. En baggis tänkte jag. Det fixar jag på någon timme. Började kuvertera brev med en liten bilaga. Tog ju typ till lunch. Sedan skulle adressetiketten på och så skulle jag räkna rätt antal biljetter, stoppa i ett litet kuvert och stoppa det lilla kuvertet i rätt stort kuvert. Puh. Under tiden kom jag på att jag ju skulle lansera vår mobila hemsida också, det hade jag ju glömt - det var inte bara liksom att trycka på knappen heller. Mitt i alltihopa hade jag klippningstid. Blev så stressad över hela situationen att jag bad henne dra av allt hår av bara farten. Nästan. Så nu är jag snaggad och råttfärgad. Och än mer tantig än förut. Kom hem och klippte lite till på egen hand. Alltid så. Frissan gör ett jättebra jobb och jag är skitnöjd i ungefär 3 1/2 minut. Men nu har jag donat med stora kökssaxen så nu är finishen bättre. Samt öronen lite mindre då jag råkade hugga loss lite där. Har ny tid efter helgerna då jag skall fixa till råttan till någonting mer blondinigt. Vill inte falla ur bimbofacket här nu av bara farten.

Fick i alla fall iväg skitutskicket i tid. Typ tjugo över 6 stolpade jag och Lilla Y ut i gatan med lilla bunten kuvert. Känns jäkligt glammigt att jobba med reklam!

Mitt i all den oredan kommer vår IT-chef och frågar om det faktiskt är så att jag fortfarande vill köra kampanj i januari eller om jag kan tänka mig att byta. Eh, nej, med riks-TV bokad så tror jag nog att det är bäst att jag kör på. Vaddårå? Jo, serru, en leverantör kan fixa den och den grejen först i februari. MMMMMmmmmm. Varför är det en fråga nu när skiten skulle varit klar för en månad sedan????!!! Så nu har jag en bajssajt till en apstor kampanj. Man måste ta mig fan göra allt själv för att det skall bli något. Nu var inte detta it-chefens fel - han hade knappt med något att göra så jag skall inte hänga ut honom. Men våra leverantörer skall inte få julklapp av mig direkt. Skulle de inte ändå i och för sig. Men nu blir den negativ. Förut var den noll. En minusklapp. Det borde betyda att de får ge mig en av de de själva fått, eller hur? Och jag borde få välja vilken. Så måste det vara.

Jaja, man kommer hem med ny fräsig frisyr. Då får man en liten utskällning för att man är sen. Fast jag aldrig sagt någon tid jag skulle vara hemma. Och som grädde på moset så säger karln: Du ser ut som XXX (som han vet att jag tycker ser mindre bra ut, och som han vet att jag vet att han tycker ser för täääskig ut). Tack för den gubbjävel. Det är inte jag som fyller 40 i alla fall!
Ja, som ni märker är det idel solsken och glada miner i mitt hörn av världen. Skall nog missa bussen i morgon så att dagen kanske blir bättre.