Hörbarhet nolla

Undrar just om jag har cypresskottar i öronen? I morse talade jag med en Henry på ett av våra lokalkontor. Jag skrev ned namnet direkt för att jag inte skulle glömma. Nu när jag skall maila honom ett lösningsförslag så inser jag att det inte finns någon Henry på det kontoret. Två Robert och en Andreas dock. Crap.

I'm still cheesy

Ostsmaken kvar. Satt alltså inte i tänderna vilket på något sätt är glädjande. Det verkar inte vara bristande munhygien det beror på således. Man skall ju få metallsmak i munnen när man är gravid. Smakar metall ost? Vill inte minnas det från förra gången... Eller har typ Avesta Sheffield sadlat om och ystar numera och det är därför det smakar ost?
Don't know men det är jäkligt äckligt. Var glada att ni slipper hångla med mig idag.

Sprägning pågår.

Imorse blev SL:s resenärer stoppade i rulltrappan. Det skulle sprängas. I fem minuter fick vi stå och vänta. Sen sprängdes det och jag kan säga så här. Jag kommer INTE att hänga i tunnelbanan den dag det blir krig. Allt rörde sig av den där lilla sprängningen. 

Se så fint vi står på rad.

Noll hål

Var hos tandläkaren i morse. Hoppas att ostsmaken försvinner nu. Slapp röntga, vilket jag gjort alla gånger tidigare, så jag kom undan billigt. 470:- för 10 minuter. Annars brukar det ju bli över 800 kronor för typ 15 minuter.
Men, noll hål, och det var viktigast.
Avslutade med ett skämt som vanligt. Något om att frukt är också godis. Men jag kom på sedan att den gode Hommi kanske inte varit med hos Folktandvården på tidigt åttiotal, för han sa bara: "Ja, en del i alla fall." Typ alltså att det är onyttigt. Betyder det att det är fritt fram att äta godis om jag egentligen hade tänkt ta en frukt?

Äntligen över

Efter det att hlegmålsringningen var över, gick det sakta upp för mig att det hela faktiskt ju inte var över. Nu gällde det att bli av med nyckeln till någon annan stackare. Pappan i huset, som trots att han är familjefader och enligt traditionen skall stå för hela ringgrejen (står så i instruktionerna, inte jag som är bakåtsträvare), tyckte att det var min sak att fixa eftersom jag ju tackat ja. Men fasiken, jag visste ju inte vad jag tackade ja till. Den rackarns grannen frågade ju först om vi var hemma på lördag, och jag trodde att hon var ute efter att vi skulle rasta en hund eller så. Men så var det ju inte.
Kompromissen skulle i alla fall bli då att hela familjen fick gå runt i kvarteret och terrorisera grannarna tills vi hittade någon som kunde tänka sig att ställa upp. Så jag gick hem i god tid igår för att hinna med det. MEN, när jag kommer hem vill barnet gå och lägga sig direkt. Vid kvart i sex. Fan.
Pappan har tydligen råkat på en granne utanför och frågat då, så han anser sig ha dragit sitt strå till stacken. Alltså blev det jag som fick gå runt själv. Efter en snabb analys kom jag fram till att jag går på den nyinflyttade barnfamiljen. Även om de inte direkt är grannar. Och där fick jag napp minsann! Jäkla röta. Hade sett framför mig hur jag skulle stå där och dra i snöret i den där klockan i ett par månader framöver. Puh, men nu slipper jag.
De frågade; "Vad händer med nyckeln sedan?"
Jag; "Ge den till någon ni känner eller släng den på en granne eller något. Jag drar nu innan ni hinner ändra er!" Det var lika bra att fly innan de kommit till sina sinnen. Aldrig mer att jag tackar ja i alla fall. Till något.

Årets byrå...

blev inte vi (jävla skit-tävling). Men vi var 3:a och festade förmodligen bäst. Skulle jag tro. Det är i alla fall en av mina bästa kvaliteter att jag kan hiva i mig kopiösa mängder champagne utan att må dåligt. Årets byråtävling hade inte champagne. Dom hade vin så jag säger så som så här: TACK, SKITTÄVLING FÖR BAKFYLLAN FRÅN HELVETET.

God morgon (visar en bildkavalkad från spektaklet)

Skagenröra och champagne på teatergrillen

Tina, Ann, Anette, jag!