fredag 16 september 2011

Fredagsmys på jobbet...




Reklambyråburlesk

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Slampstrumbyxorna och jag lämnar blod

...på blodcentralen. Jag gör det ihop med kollega/kompis Jessica.





Blodgivarburlesk.

Tack Jessica, för att du fick mitt arsle ur vagnen.

Lämnar du blod?


-I min lilla värld av blommor/Ellen

Gardenstyling...

Vill du smycka din trädgård på ett attraktivt sätt? Nya grindstolpar kanske?
Finns att beskåda i Solgård i Huddinge... Måste begära in en offert. Ser särskilt fram emot att beställa transport av dem..,



Trädgårdsburlesk. Ljuvligt.

Apropå Sandhamnsburlesk

Vilket så klart är spot-on!

Fast det jag kom att tänka på var en gång på förra jobbet när jag hade svart stickad klänning och sådana där håliga tights, eller mönstrade strumpbyxor, fast svarta på mig. Klänningen gick till knät och det var vinter och jag hade stövlar som också gick till knät så det var hur anständigt som helst.
Då i alla fall satt jag vid mitt skrivbord inne på mitt rum och han som numer är VD där, då var han utvecklingschef, kom in och satte sig brevid på en pall. En väldigt ordningssam och mild människa med mycket humor men som jag aldrig tidigare sett arg, eller på något sätt gjort något konstigt förutom möjligen att vara ovanligt snål. En helylle kille och dalmas som jag trivdes väldigt bra med.
Och jag snurrade skrivbordsstolen en gnutta åt hans håll för att vända mig mot honom i vårt samtal, vilket i mina ögon känns som det naturliga i en sådan situation. Eller hur?
Då tittade han på mig (klänningen visade väl lite mer lår när jag satt ned) och sa:
- Vilka vackra ben du har!!

Sån konstigt, oväntad sak att komma från honom.

Jag sa tack och började prata jobb. Men det kändes inte helt bra. Jag tror han ville vara snäll bara. Allt annat är uteslutet. Hade han sagt fin klänning hade det inte varit en grej alls. Men "vackra ben"?

Kontorsburlesk.




Sandhamnsburlesk.

I onsdags hade jag min favoritblus på mig. Den är, låt mig säga, liiiiiite för urringad för att kanske vara helt rumsren på jobbet. Jag brukar ha ett linne under, som jag dagen till ära glömde.
För att lösa detta hade jag på mig en sjal hela dagen, för att dölja klyftan (ni förstår ju vilken klyfta jag får av min a-kupa). När jag och tre manliga kollegor skulle sitta i internmöte på eftermiddagen så säger en av dem: Vad fin du är idag!
Jag är en hialös person (enl. min skånska originalare) och är därför hyffsat gränslös kring vissa saker så jag berättar då, att under sjalen visar jag för mycket och att jag sedermera ser ut som ett luder.
Som det flamsas. För det är nog rätt motsägelsefullt.
Jag tror nämligen väldigt få personer ser mig som lösaktig, slampig eller ludrig.
Så först enas kollegorna (tänk på att jag jobbar med kreatörer. Har man inte jobbat med kreatörer eller på reklambyrå, som kan liknas vid ett vuxendagis, så kanske man blir beklämd) om att jag inte är slampig, eftersom jag oftast är rätt proper och mer Odd Mollykärringtyp. Så dom prövade inte heroin chic utan möjligen prostitute chic.
Men.
Det vill jag inte vara.
Då klurade dom ut det.

Jag är Sandhamnsburlesk.
Är inte det en ljuvlig sak att vara. Jättejätteroligt. Typ stramt blått/vitt/yatch goes moulin rouge.

Så. Sandhamnsburlesk även idag - eller?



slamptights - HM, jeanskjol - HM, stövlar - Primeboots, stickad kavaj - Busnel, topp- Indiska, väska- Mulberry.

- I min lilla värld av småsmå pyttesmå slampor// Ellen

Paradigmskifte

När jag var i 20-årsåldern så var tiger-, leopard- och zebramönstrat (ja, och när jag gick i skolan på stenåldern så stavades zebra just så) något som förtappade damer över 40 hade när de ville verka ungdomliga. Typ gick på klubb där snittåldern varit 22 om inte just dessa medelålders (när jag var 20 var alla över 35 i medelåldern, nu är det väl sisådär strax efter 60?) damer varit där också.
I alla fall hade jag hellre been caught dead än i något plagg i dessa exotiska mönster. Och jag känner fortfarande så. Endast övermogna, patetiskt sorgliga tanter med rejält skev självbild har dylikt på sig.
MEN. Så är det ju inte. Idag är det de snärtiga 20-åringarna som går i leopard. Och jag har svårt att smälta det.


















Och det smärtar mig att inse att de förmodligen rynkar på näsan och fnyser överlägset när jag försöker se ung och hipp ut i jeans och kavaj, jag som ju passerat 35 och är så där patetiskt medelålders. Och det är ännumer svårsmält!

Fredag idag i alla fall och nästa vecka är jag på Cypern!