Berättar att Stigbjörn fick en fästing hemma i Sverige för 1,5 veckor sedan och att han nu har feber och en röd fläck. Klassiska indikatorer på Borrelia.
Har han kräkts? Nej, det är Borrelia.
Diarré då? Nej, det är Borrelia.
Ont i halsen? Nej, det är Borrelia.
Öronen då? Nej, det är Borrelia.
Hostar han? Nej, det är Borrelia.
Snorar då? Nej, det är Borrelia.
Såg ni insekten som bet honom? Ja, vi plockade bort en fästning från exakt det ställe i armhålan där han nu har en röd fläck stor som en femkrona.
Det är nog bara en reaktion på bettet. Ja, kan man säga. Det är Borrelia.
Kliar det? Nej, inte nu efter 1,5 veckor. Det är Borrelia.
Efter rätt mycket diskussion, tittande i halsar och öron samt faktiskt en del riktigt argt gestikulerande från min sida avslutar läkaren ungefär i den här stilen:
"Look, lady, I will give your son antibiotics, but Borrelia is extremely rare in Mallorca!"
Well, duh!! Inte lika sällsynt i Sverige säger jag!
Helt klart tror han inte på mig för fem öre utan tror att jag är en hysterisk morsa som ska ha antibiotika till barnen vid minsta förkylning men han skriver ut den åt oss för att få mig att hålla käft och gå därifrån.
Tro det då! Jag bryr mig inte. Stigbjörn har ätit en enda kur antibiotika i hela sitt liv.
Av någon anledning är Stigbjörn livrädd för doktorn och gråter hysteriskt hela tiden. Hur mycket jag än säger att ingen skall operera något på honom alls. Spelar ingen roll. Så när det hela är klart och vi går till rummet för att vänta på att medicinen skall köras till hotellet börjar jag storgråta, fullständigt otröstlig men fullständigt onödigt. Men frustration och anspänning måste ut på något sätt. Vi kan väl säga att trädet, från vilket äpplet föll, står ganska nära det fallna äpplet!!
På eftermiddagen åkte vi till en strand och käkade lunch och badade. Inget får tråkiga förmiddagar att försvinna som välkyld rosé intagen med finkornig sand mellan tårna!!!
