Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Planen var att lyssna på den här ljuva stämman. Så blev det inte. Det blev så här:


och en pappa/morfar som kommer med sushi.
Funkar oxå. Förmodligen inte lika sammetslent men ändå.


- I min lilla värld av blommor/Ellen

Vad tror vi?

Vi kom hem i lördags. Sen dess har den stått där:


Min mans väska. Väskan från helvetet. Vad tror vi? När kommer den packas ur? Första rätta svaret belönas*.


* Svaret "Aldrig" kommer inte att vinna/belönas eftersom om "aldrig" inträffar (högst sannolikt), så måste jag skjuta mig själv. Sedermera kan inget pris ges.

- I min lilla värld av blommor/Ellen

Ibland har man flyt!

Jag har en kund där min uppdragsgivare är så formell och korrekt att hon alltid gör mig helt upptrissad och nervös. När jag talar med henne kan jag ingenting, förstår ingenting och säger alltid fullständigt banala saker. Ett typiskt svar på en fråga från henne ser ut ungefär så här:
"Ja, alltså, jag tänkte att man liksom kunde... Men, eh... Jo, för att komma fram till... Du vet... Mm, va?"
Där jag egentligen kunde svarat "kl 13".
Typ så. Svammel är det som kommer ut!
Igår hade jag en workshop med hela hennes kansli och jag var väldigt förberedd för att inte låta så där orimligt svamlig hela eftermiddagen. Dessutom tänkte jag ta rätt ordentligt betalt för denna workshop så jag visste ju att jag hade press att leverera.
Och så precis när vi satt oss och ska börja ringer hennes dagis och hon måste gå hem. Förstå vilken flax! Jag hade årets kanske bästa eftermiddag igår. Var bra. Var klok, kunnig och strategisk. Till och med milt entusiasmerande. Så jäkla bra.

Tur att jag på väg tillbaka till kontoret fick höra från min sidekick: "Jag gjorde bort mig totalt!" Hon hade fått hjärnstillestånd inne hos vd:n när hon skulle facilitera hans grupp. Då plockades jag i alla fall effektivt ned på jorden igen. Kan annars ha en viss fallenhet för storhetsvansinne...