torsdag 14 april 2011

1 mil löpning. 3 mil cykling.

Gör mig hungrig och törstig:


Vin och laxomelett. Och dessutom hejar jag fram vänner och gamla kollegor som vinner Guldägg ikväll...

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Inte min bil...

... Men mitt garage!



Vad, igen, är det för fel på folk?!

Så det så sa Anna

Jag som ska träna..,

Värmer upp med lite sportdryck!



Maten står och puttrar på spisen direkt bakom som ni ser...

Så det så sa Anna

Det fylls år i huset

Tant lagar mat!



Så det så sa Anna

Träna

Okej mellantid på löpningen ändå med tanke på att jag har hälften kvar och sen tänkte dra 2 intervallmil på cykeln.



Spektakel...

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Bortvräkes!

Med anledning av inlägget nedan så pratade vi om ungdomsmissbruk på lunchen, och hur droger ersätter alkohol bland unga idag och allt annat jobbigt. Jag tycker allt sådant är så sjukt jobbigt att tänka på i samband med mina egna barn så jag kommer fram till den självklara analysen:
- nä, jag ska nog inte ha några barn!
Varpå en kollega snällt informerar mig att jag redan har det.
- Jag vet, säger jag, men jag måste göra mig av med dem!

Jag känner så. Hellre det än att förlora dem till knark sedan! Då KOMMER jag ta livet av mig.

Så håll utkik på Blocket, snart läggs två bättre begagnade ynglingar ut!


Så det så sa Anna

Cowboyvecka...

En kollega cyklade hemåt över Götgatan vid lunchtid i måndags. Hon stannar vid ett rödljus och noterar i ögonvrån en man klädd i någon slags cowboyliknande utstyrsel som verkar helt labil och påverkad av åtminstone en otillåten substans. Rätt var det är rusar denne man ut i vägen, hoppar på hennes pakethållare, håller fast henne och skriker:
- YEEEEEHAAAW! HOPPLA!

Kollegan blir minst sagt livrädd och får mild panik! Till slut lyckas hon få till ett förtvivlat:
- Snälla, gå av min cykel...
- Äh, tycker han, det är ju rött!

Kollegan vet inte vad hon ska ta sig till. Det är massor med människor runt omkring men alla bara glor. Till slut frågar en man:
- Känner ni varandra?
- Nej, piper hon.
Men mannen gör inget. Han ställer sig en bit bort, och lämnar henne visserligen inte men ingriper inte heller.

När kollegan i princip skakar av rädsla och börjar gråta säger cowboyen:
- Ballar av stål!! Får vi visa det här på TV?

NEJ! Naturligtvis INTE!! Vad fan tror du? Att man vill göra bort sig själv i TV är helt okej, men man skrämmer inte livet ur någon oskyldig på det sättet. Vilka jävla puckon!! Ge dig på någon i din egen storlek typ... VILKET JÄVLA IDIOTPROGRAM!!!!

Att skrämmas på ett crazy sätt, där man hajar snabbt att det är på skoj är okej och kanske till och med kul om det görs med finess. MEN DET ÄR FAN INGEN FINESS I ATT NÅGON SKA BLI UTSATT FÖR ETT VERITABELT ÖVERGREPP..., jäkligt omoget. Lätt agiterad som ni märker!

Önskar att kollegan läst vår blogg så hon kunnat citera Ellens inlägg igår...(fuck you and The horse you ride on)... Fast eftersom det var just hennes cykel kanske det hade blivit ännu värre då.

Well, Ballar av stål! Ni är ingen match för min bultsax, det säger jag bara!

Så det så sa Anna

Dagens lunch

Intogs ute.



Äntligen!

Så det så sa Anna

Tacky...

Glamouren i mitt liv är, som ni ser, total.


Det kan ha varit gammal filmjölk. Eller ska filmjölk ha små kluttar i sig? Hur som helst så är den uppäten. Och kräks jag - ja, då blir jag smal lagom till Nice. Bra.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Starta kollo för fan

Tre är ju det nya två, och fyra det nya tre. Det har ju framgått tydligt sedan länge... Men jag fattar inte. Och orkar inte. Personligen känns mina två som det nya fem.
Jag pratar så klart om barn, och det faktum att alla ska ha så sabla många! Alla har minst tre utom jag och Ellen. Och många har fyra, i morse blev de visst fler... Undras just vad som kommer bli norm här i Saltis - när tre blev norm så anammade man här raskt fyra för att visa att man minsann har gott om stålar. Nu måste det ju röra sig uppåt fem, sex om de ska hålla sin überstatus. Här är ett område där jag tillåter mig själv att vara subtil rebell med mina fjuttiga två.,,

Min hemliga förhoppning tillika extremt ondskefulla dröm är att alla dessa föräldrar med horder av smått ska tvingas gifta om sig med varandra så att de varannan vecka får minst åtta!


Så det så sa en trött och förundrad Anna