Sprang en sväng i kväll. Ny variant på bana, med lite mer backar. 5 km som vanligt. Copy paste på förra tiden ungefär. 27-något.
Ungefär 850 meter in hör jag något närma sig långt bakom mig. Kommer så fort att det måste vara en cyklist. Tar bara nån sekund känns det som för honom att komma ikapp och om, och hundra meter framför. Fast han hade visst tappat cykeln nånstans. Det var en springande fartvind. Hej sa han också när han passerade. Den jäveln. Plötsligt kändes det som jag "sprang" med snigelfart. Som att ligga på mage på asfalten och försöka ta sig framåt med hjälp endast av pekfingrarna.
När jag väl släpat mig runt 4 km på detta vis mötte jag honom. Tyvärr var jag omringad av andra joggare, annars hade jag slängt ut en ben at random. Närå. Jag är en snäll flicka. Men tanken på det fick den sista kilometern att gå undan!
