Det börjar ordna upp sig...

Fräsigt! Mamman berusar sig. Barnen ser på clownen Coco. Jag säger som barn 2; äckligt, mamma. jag är rädd. Mamman med rädd! Clown-fobi. Men det är en annan historia. Den drar vi en annan gång.

Well, why not?

23 grader och strålande solsken. Dagen kunde inte bli bättre. Alla sov länge. Solen sken när vi vaknade. En dignande frukostbuffé. Barnen skulle vara på Bamseklubb. Mamman kunde dricka öl kl. 10 på morgonen. Hey, what could go wrong. Well let me tell you.

Det gick sådär. Barn 2 började gråta efter typ 30 sekunder så lekledarna fick ringa dit oss. Barn 1 blev så orolig över att barn 2 grät så det hela slutade med 30 minuters lugn och ro. Sen blev barn nr 1, sina 4 år till trots, typ 15 år och extreeeemt pubertetig och arg. Alla åt lunch. Sen gick mamman och pappan upp på rummet och sov med barnen. 3.5 timmar närmare bestämt.

Men på´t igen bara. Imorgon ska jag fan lyckas bli bränd. Åtminstone.

So long Stockholm...

and hallo Bahia Feliz. Dagen tog aldrig slut. Vi reste forever. Vidrigt. Nu är vi iaf på plats. Fräsigt. 19 grader kl. 21 på kvällen. Helt okej.

Gonatt

Jag är så trött att jag nästan spyr. Och ändå är klockan inte mer än 0.30. Mitt barn har sovit sedan typ halv åtta, åtta, men vårt besöks barn sov inte ens när de gick för en kvart sedan. Puh. Och då har vi ändå varit ute på sov-promenad tidigare. De tror att det ligger i generna, vi tror att det ligger hos föräldrarna. Det klart att vi har fått jobba för att få vårt barn att sova när vi vill. Det klart att det inte alltid är "en bädd på rosor" men det är fan värt det och han älskar oss mest ändå. Och vi orkar med livet.

Agathon har haft en omtumlande dag idag tror jag. Anlände i morse vid pass tio. Barnet är helt begeistrad över fenomenet chinchilla. Det har blivit lite morot och några russin för att förklara att den är snäll och inte bits och därefter är det ju svårt att säga no more russin. Men