torsdag 11 februari 2010

Finns det någon kurs för dagisanalfabeter?

Det här med mina barnomsorgsval spårar ju ur mer och mer. Stod ju tydligen i kö till kyrkans dagis som jag skrev förut. Fick plats där men tackade nej. Kan inte riktigt tänka mig att mina barn skall läsa bibeln på dagis.
Ställde mig då i ny kö. Kollade på kartan vilka som låg nära där vi skall bo och på kundundersökningarna vilka som verkade bäst. Stod där i exakt 10 dagar innan vi blev erbjudna plats. Hurra! Men... Nej, det var fel på kartan så dagiset ligger någon helt annanstans i ett höghusområde. Dit måste vi åka bil så då kan vi lika gärna gå kvar där vi är.
Så nu har jag ställt mig i ny kö igen. Denna gång i den kön ur vilken vi blev utslängda i januari när jag missade att svara på ett mail. Fnas. Så vi har missat massor av värdefull kötid. Jag suger verkligen på det här med dagis verkar det. Fräsigt.

Alla hjärtan...

I helgen är det alla hjärtans dag. Hoppas ni skall göra något kul. Om ni har någon kärlek, så kanske lite romantik med den, annars kanske gå ut och skaffa sig en kärlek, eller så.
Jag skall i vanlig ordning fira med min kärlek, Ellen. Och så förmodar vi att våra familjer skall vara med någonstans på något hörn - det brukar bli så. Men det är ju mindre viktigt.
Som vanligt är vi också helt inne på att våra lama sämre hälfter inte lyfter någon form av finger för att få till stånd detta kulinariska möte så vi skall i dag planera meny och totalupplägg för aftonen. Dresscode röstar jag för mysbralla i alla fall.
Men då när jag nu funderar på vad vi skall hitta på kan jag inte hjälpa att jag tänker på alla hjärtans dag för några år sedan. 2002 eller 2003 tror jag att det var. Jag har redan skrivit om den här tror jag men jag kan inte rå för att jag måste göra det igen. Vi hade bokat en weekend på Gimo herrgård tillsammans. Vi har nämligen kommit underfund med att romantiska weekends blir trevligare om man är fler än två. Så får ni väl tolka det hur ni vill!
I alla fall så kom vi på att det ju är roligare om vi gör en hel-helg av det så vi drog ut till vårt landställe på fredagen. Bilen var fullpackad med skumpa och annat som vi skulle ha att fira med. Och trevligt blev det. På något sätt lyckades vi sätta i oss alla flaskor redan på fredagen vilket resulterade i ett par intressanta omgångar yatzy. Ellens man kunde inte se prickarna på tärningen och sådant kul.
Dessutom resulterade det i en febril jakt efter en systembolag dagen efter. Men ingen lycka dessvärre. Istället blev det lunch på en risig pizzeria i typ Östhammar och därefter bar det av till herrgården. Där vi också så klart blev inkvarterade i annexet. Inte vargbyn i och för sig där vi alltid hamnar när grabbarna bokar, men dock annexet. Övriga som bodde i annexet drack Henkel Trocken och det förstår ni ju att sådant folk kan vi ju inte beblanda oss med. Ve och fasa. Allt gick bara utför efter det kan man säga.
I år blir det inte så flådigt, men det finns alla chanser att det blir lika blött, hurra!

Skrattar bäst som skrattar sist

Efter att ha glott på bärgningsbilarna så tog jag en promenad till affären och handlade lite frukt och sådant som tagit slut. På väg hem gjorde jag en total bambi. Ena foten halkade bakåt samtidigt som den andra halkade framåt. Jag ät i normalfallet INTE vig, men nu hade jag liksom inget val och spliten var ett faktum. Heja. Aj, menar jag.
Tur i alla fall att jag hade vagnen att hålla mig i annars hade jag nog ännu legat och trasslat runt på isfläcken. Nåväl, då fick de stackars felparkerade ut någonslags hämnd i alla fall. Även om de själva inte fick se den.
Lite ont i ljumskarna... och ena knät som damp i isen med full kraft.

Den enda sanna glädjen

Det är ju faktiskt skadeglädjen. Så även idag. I lägenhetsområdet vid dagis är det snöröjning à la grande som gäller idag. Det är städdag på torsdagar, något som de struntat i hela vintern. Men inte idag alltså. Det innebär att det är en hel hord med bärgningsbilar där för att forsla bort alla felparkerade bilar som trott att de skulle strunta i det även denna torsdag. Moahahaha... Som grädde på moset får de sedan en p-bot, en räkning för bortforsling och får också ta sig till stället dit de forslat bilen. He he he! Jag tycker det är skitkul och har stått och glott länge och väl.
Själv bor jag ju i villa och har egen uppfart. Värt vartenda öre idag.