Kom så till slut hem igår. Härligt att promenera runt på asfalt och inte bara på stock, sten och spänger utslängda över diverse sankmark. Missförstå mig rätt - det var härligt, men det räcker med några dagar.
Supermysigt att komma hem och träffa barnen igen och jag klarade mig från ett enda utbrott igår. Blev inte arg en enda gång. Men myskänslan går över ganska fort. Dels när man kommer hem och inser att inte en pryl plockats undan sedan jag for. Ändå skall maken ha medalj för han klarade av att både ha barnen och tvätta. Tycker han alltså. Dels också när man kommer hem och bebisen exploderar i ett veritabelt bajsinferno. Fattar inte riktigt vad som händer men plötsligt är såväl han, jag, skötbord, badrumsgolv och allt däremellan nedsmetat med bajs. Han hade ont i magen stackarn och det resulterade i en smärre katastrof. Cirka 30 minuter efter att jag kommit hem. Och så klart så var wipesen slut. Tacka maken för det. Nåväl, ett ganska varmt välkomnande typ.
Helt sjuuuuuukt skönt att gå och lägga sig i sin egen säng i alla fall. Och nykter därtill. Jag är nästintill pigg idag.
På agendan - storhandla på Maxi. Bli ekonomiskt oberoende. Räknar med en måluppfyllelse på cirka 50% för de båda uppgifterna. Vad tror ni?