onsdag 18 november 2009

Meh!




Jag är vid bussgaraget. Varför då? Vad gör jag här? Oerhört märkligt. Och av bussen åkte alla utan någon förvarning. Fattar inte upplägget men det måste vara så att busschauffören vill ta med sig bussen hem. Så måste det vara.


- Posted from Ellens iPhone

Bio nej, öl ja!




- Posted from Ellens iPhone

BIO. 2012 är det tänkt.

Dock verkar vi inte komma iväg. Helt enl. lågkonjans skiss så jobbar vi. Hela jäkla tiden. Det tar aldrig slut. Aldrig aldrig aldrig.

Idag gjorde jag ett gediget budgetarbete inför 2010 där jag inser varför jag haft ett sinnessjukt år och varit fullkomligt nedlusad med jobb. Alla projekt, alla siffror, alla kampanjer och fristående små enheter. Helt fullkomligt sinnessjukt. Det är mer än vad man faktiskt kan tro. Jag lovar er. Fräsigt.




Ny högsta, eller kanske snarare lägsta

Idag ville barnet inte gå hem från dagis. Jag lyckades lirka på alla ytterkläderna först, men han lyckades lirka av dem. Efter att ha försökt att övertala ett skrikandes och sparkandes barn i 30 minuter så lastade jag alla kläderna på bebisens vagn och bar det icke påklädda barnet ut från dagis. Jag hade tur så mamman på samma gata var också på väg hem och hon kunde hjälpa mig att dra vagnen delvis hem. Till slut orkade jag inte bära det sparkande barnet längre så då fick han gå i strumplästen. Eller jag släpade honom kan man väl säga. Nu vet i alla fall hela området och alla grannbyar vilket humör min äldste son har för han var ju inte diskret direkt. Skrämde livet ur alla andra barn på dagis. Fy fan. Ni skulle kunna fått honom för en ganska billig penning just då.
Nu har han sagt förlåt och ligger och sover på soffan där uppe. Jag orkar inte ta mer bråk utan han får sova så får pappan vara vaken med honom i natt. Skyfflar över problemet på han som lever ett liv i lyx, sus och dus på jobbet.
Det är underbart med barn. För det mesta.

Öga som öga.


Hittar inte bilden jag är ute efter. Kolla in denna bilden och jämför med den nedan. Båda verkar behöva smink :) Fräsigt.

Fåfäng?

I morse fick jag lägga foundation på pappan. Det var något jag aldrig trodde jag skulle vare sig få eller behöva. Men han har ramlat på cykeln och har en rejäl blåtira. På jobbet tror de att jag misshandlar honom, vilket ju inte är helt långt från sanningen :-)
Men det var så klart ett fasligt gnäll när jag lade dit den. Han har inte mycket till smärttröskel min gubbe. Nåväl, så går det nät man tror att man är fantomen!

Det ser betydligt värre ut i verkligheten än på denna bild:



Vet ni vad detta är?




Det är fötterna på en indier på tunnelbanan som garanterat ätit en chicken-tikka-masala-nanbrödskombo i morse. Ve vad det luktar. Känns som om jag jobbar på en kebaberia. Eller ännu värre- som om jag är kebabsnurran. Vedervärdiga stank! Fräsigt!


- Posted from Ellens iPhone