Idag ville barnet inte gå hem från dagis. Jag lyckades lirka på alla ytterkläderna först, men han lyckades lirka av dem. Efter att ha försökt att övertala ett skrikandes och sparkandes barn i 30 minuter så lastade jag alla kläderna på bebisens vagn och bar det icke påklädda barnet ut från dagis. Jag hade tur så mamman på samma gata var också på väg hem och hon kunde hjälpa mig att dra vagnen delvis hem. Till slut orkade jag inte bära det sparkande barnet längre så då fick han gå i strumplästen. Eller jag släpade honom kan man väl säga. Nu vet i alla fall hela området och alla grannbyar vilket humör min äldste son har för han var ju inte diskret direkt. Skrämde livet ur alla andra barn på dagis. Fy fan. Ni skulle kunna fått honom för en ganska billig penning just då.
Nu har han sagt förlåt och ligger och sover på soffan där uppe. Jag orkar inte ta mer bråk utan han får sova så får pappan vara vaken med honom i natt. Skyfflar över problemet på han som lever ett liv i lyx, sus och dus på jobbet.
Det är underbart med barn. För det mesta.
