onsdag 18 mars 2009

Its my kind of town...

Diplomat. Igen. Mitt andra hem. Vitt vin. Ceasarsallad. Vår. Sol. Vind. Nybrokajen at its best. Glamour. Tack Åsa och Åsa för trevlig lunch och tack Åsa W för lunch och glamour.

Helvetes-DR.


Förklaring såg jag på text-tv igår. Direktreklam (DR) är det enda som ökar. Tro fan det. Jag fullkomligt sprutar ur mig sånt skit. Kanske har det ökat just pga av min 200000% ökning av just DR. Skit.

Jag vill ha en egen SL-buss

Igår på bussen till jobbet, mitt under rusningstid, så åker en hel skolklass (eller två för bussen var helt full av barn) med. De var tre fröknar som hade hand om dem. Högstadiet skulle jag bedöma. Två av fröknarna satt längst bak och pladdrade fullständigt ointresserade av vad som pågick runt dem, och en fröken hade stått längst fram med fick gå bakåt varje gång det kom på fler folk. Detta var hon förnärmad över. "Jag, försökte stå kvar fram men de tvingade mig att gå bak" Konstigt. Det klart att bussen är till för enbart dig och du borde få göra som du vill. De andra som bara skall in och jobba (och återigen tjäna ihop till din lön) de kan ju vänta på nästa buss. Sedan ställer hon sig och lutar sig mot den enda pinne vi övriga hade att hålla oss i, sålunda fullständigt krossandes våra händer. Inte ett ljud sa hon när vi påpekade detta.
Med sådana vuxna skall vi knappast förundras över tillståndet med dagens unga.

Fuck dagis - the sequel

När jag är arg så gråter jag. Tyvärr. Om jag inte är fullständigt rasande för då är jag iskall och lugn som en filbunke. Tyvärr händer inte det helt ofta. Pappan har inte den funktionen som tur var och han lämnade i morse. Då läste han lusen av tanterna på dagis. Inte mer än rätt!
En gnällig unge får de fasiken ta hand om själva - vi måste ju jobba för att tjäna ihop deras löner. Så klart man springer hem om de ringer - barnen är ju det viktigaste man har. Då gäller det ju att det verkligen är något när de ringer. Han sa också att det ju faktiskt var de som tvingat oss att byta avdelning och nu när det tydligen påverkat honom negativt är det faktiskt deras ansvar att ta hand om det och stödja honom så gott det går. Vad fan, hur skulle du känna om du plötsligt var tvungen att leva ihop med din Nemesis. Djävulsbarnet som bara slåss och bråkar är nu på samma avdelning som vår lilla ängel. Som helt klart visar mer våldsamma tendenser sedan bytet. Inte okej.

Besudlad

Igår när jag gick hem så kom det tre rådjur älgandes (mohahaha, jag är för festlig). En av rådjuren (typ bebis-rådjuret) fastnade bakom ett stängsel när föräldrarna lommade iväg. Då började mamma rådjur att skrika. Som en jävla tonåring tjöt hon. Besatt av djävulen. Galen. Bananas. Men jag fortsatte traska - dom flyttar ju på sig, kan man tro. Men icke. Mamma rådjur arg. Gick till motattack. Skrek och gick två steg fram ett tillbaks. Fattade inget eftersom jag knappast har monterat ett staket runt henne. 

När hon var typ 2 meter ifrån mig tog jag kort. Det gick sådär. I och med blixten så for hon iväg. Resultatet blev en rätt platt kvällsbild. Märkligt.