31 grader. Imorgon?

Ja visst!!!



- A bientôt// Ellen

Det byggs på höjden.

Ja visst!



- A bientôt// Ellen

Kärt återseende

Träffade en gammal klasskamrat på Forum nyss. Helt sjukt att konstatera att man nästan var vuxen då men att det ändå är 21 år sedan jag såg henne. Juni 1989. Båda hänger kvar i hemkommunen och ändå ses man aldrig. Hon var sig alldeles lik och det var tydligen jag med!
Måste börja hänga på Forum mer...


Så det så, sa Anna

Mailförvirrad.

Jag fick nyss ett samtal från en människa som arbetar tillsammans med min kund. Han ville ha hjälp med en bild. Som han naturligtvis fick.

Till svar fick jag detta:

Eh. Vad menas med Tack så mycket för hjälpen...? Kommer det en fortsättning efter punkt punkt punkt eller syftar han till att min hjälp var undermålig eller vill han något annat?

Diffust.

I övrigt sitter jag och laddar inför Aten. Jag ska gå upp halv fyra imorgobitti för att hämta upp Anna och sen åka till Arlanda. Ifrån Arlanda kommer vi blogga. Garanterat. Speciellt som Anna har fixat skumpa till oss. Som vi ska dricka. I bilen. Klockan 5 på morgon.

Jag tänker glamour. Jag tänker snyggt. Jag tänker SKITBRA.

Anna vet att vi ska ha glamour. Jag vet också att hon tänkt på att jag är sjukt flygrädd och behöver henne och skumpan. Badly.

Bra Anna. Bra där.

- A bientot // Ellen

Läsfel

Ellen, turk-ost, som är så glammigt vilken exakt är det du menar och vad smakar den?

Samma som stor-kart som jag går på i korsorden ideligen. Men jag har nu börjat lära mig att det är stork-art de menar...

Apropå resan

Har inte sagt något till barnet om att jag skall resa bort förut. Men i morse så sa jag: "I morgon skall jag resa bort". Då undrade barnet varför så jag sa: "Ellen och jag skall åka på en mammaresa."
Oftast brukar han böna och be om att få följa med och säga att jag inte skall åka och så, men idag var han helt klockren. Efter bara en sekund kom svaret:
"OK, då när XX (mr Alm) och stora och lilla... och jag åker bort så får mammorna vara hemma och fixa lite."
Precis! Exakt så. Och tydligen skall pappa Alm får äran att åka med samtliga tre barn någonstans. Pappa Trygg och bebisen glömdes bort i all hast. Vad roligt herr Alm skall ha det!!!!

Typiskt

Ja, och bara för att jag skrev gud och kristen i det förra inlägget fick jag nu på blogger massor med förslag på andra bloggar och hemsidor för kristna, och kristna förskolor. Hurra, spot on!
Nu när jag skrivit orden igen så får jag väl sjuuuuukt många kristna förslag. Kristen, kristen, kristen...

Utflykt

En bra sak med vårt nya dagis är att de gör många utflykter och annat roligt som barnen tycker om. Idag är det dags för en till, och barnen tycker verkligen om det. Mamman däremot är riktigt tveksam.
Idag skall de nämligen till kyrkan. Vårt kommunala dagis med en gnutta Reggio Emilia inriktning men liksom utan trostillhörighet går till kyrkan flera gånger per termin.
Fröken: "Idag får du bylsa på dig alla regnkläder för vi skall gå till kyrkan!" Extremt uppåt och glättig.
Jag: "Till kyrkan, vad kul". Tillkämpat positiv.
Tyst stund av påklädnad av exakt allt som finns på hela dagis eftersom det fullständigt vräker ned från skyn.
Jag igen: "Vad gör ni i kyrkan då?"
Fröken: "Idag är det höstträff så de skall få plocka löv och lägga på ett bord och sedan så pratar prästen om det."
Jag: "Vi är inte direkt kyrkliga i vår familj."
Fröken: "Nej inte vi heller, men barnen tycker det är jättekul. De får sjunga sånger och så."
Jag: "Men det är inte en massa tjafs om gud väl? Han finns inte hemma hos oss"
Fröken: "Nej då" och sedan säger hon inte mer för både hon och jag vet ju att sångerna är kyrkosånger. Så klart. Om hur gud målar hela världen i alla möjliga färger på hösten. Eller något liknande i alla fall.
För mig är det inte okej. Faktiskt inte. Jag vet att det är lite fint här ute att vara kyrklig. Och man skall engagera sig i kyrkans gemenskap och hej och hå. Alla i gamla mammagruppen gick på öppna förskolan i kyrkan. Men inte jag. Aldrig i livet. Jag är inte lite fin. Verkligen inte. Jag är en glammig ateist, inte en lite fin fejkkristen. Så det så.
Och skall mina barn finna gud så skall de göra det under upplysta former, inte via dagis indoktrinering. Till och med upprörd är jag.
Men det får väl lov att vara okej. Bra som sagt att de gör något.
Barnets mormor dog när jag var liten. På dagis, det gamla i och för sig, har de sagt att hon är i himlen. Jag har brottats ganska mycket med det eftersom himlen ju för mig inte finns. Hon är ju ingenstans utom möjligen inom mig och alla andra som minns henne. Men det är lite svårt att förklara för en treåring, så till slut gav jag med mig och tyckte att okej då, det är väl himlen. Men där drar jag gränsen. Stenhårt.
Får ta och prata lite med barnet och dagis så får vi se.