söndag 28 december 2008

Brun? Hur gick det sen?


Jag skulle ju åka iväg till Kanarieöarna och bli brun. Men hur gick det då? Vi hade minst 9 dagar med moln, 4 helt molnfria dagar och 1 dag som inte gick att sola alls på. Resultatet blev detta...

Innan...


Efter


Förutom att jag ser helt förtappad ut på båda bilderna så blev det ju lite färg iaf. Rött. Juligt. Testigt hår. Inget hår. Fräsigt.

Yatzy!


Kolla här då. Jag och min mans lillebror spelade Yatzy på stranden. Jag vann såklart (det här kommer jag få äta upp). Nåväl. Sen la jag mig typ på tärningarna. När jag reser upp benet noteras att jag har en Yatzy. På benet. I sexor och femmor. Fräsigt!

Aldrig först med något!

Ni kommer ihåg hur jag har snackat om att jag behöver en tiara till vår kickoff? Häromdagen så sa jag på jobbet att jag kanske ändrat mig och skulle köra med cowboyhatt istället. Då kom vi lite i diskussion och det slutade med att jag sa att jag skulle ha tiara min cowboyhatt. Tyckte det var lite kul och annorlunda. Nu sitter jag och surfar på tiaror och vad finner jag då? Jo, så klart, färdiga kit med tiara och cowboyhatt. Så annorlunda var det. Det är tydligen stort inom rodeo. Som jag inte sysslar med. Alltså försvinner den idén. Men hur konstigt är inte det?
På samma sajt har de replicas från prinsessan Diana, får bli det nu när jag är korthårig.

Postdetektiver?

Med tanke på det inlägg jag gjort tidigare om samma företag så kan vissa kanske förstå hur långt inne den här sitter. Men här kommer den ändå; En eloge till Postverket. Vi har fått ett frankerat och poststämplat julkort med adress: Familjen Trygg. Inget mer. Det finns en poäng med att det är poststämplat för det är kvittot på att avsändaren inte har lämnat den i brevlådan personligen. Alltså, hur fanken hittade de oss? Det är ju från personer vi känner så det har kommit helt rätt, men jag är helt fascinerad. Vi är inte ensamma om namnet direkt och det står ingen personlig hälsning i det som gör att man kan förstå att det är exakt vi. Förmodligen världens jättechansning. Men den gick hem.

Byggare Bob (knob?)

Barnet har fått en Byggare Bob DVD i julklapp. Och Kranis, den tillhörande kranbilen. Det är väl okej. Tills man tittar på själva filmen. Vem fan har döpt de svenska figurerna? Och vem har skrivit musiken? Inte okej. Alltså, de har ett koncept för vad grejerna heter; kranbilen heter som sagt Kranis. Helt okej. Grävskopan heter Skopis. Helt okej. Och så vidare. Men så plötsligt kommer en Cementblanare. Den får inte heta Blandis. Nej då, den skall heta Menta. Vad fan är det? Menta? Menta är en hon dessutom så Menta har väl montan. Skulle vilja ta hela Byggare Bob konceptet och skicka det i sopis eller tunnis eller skräpis. Välj själv.
Till råga på eländet finns en Rulle - och jag kan svära på att den äckliga tanten sjunger knulle. Helt bergis. Och så finns det en typ lök som heter Sparv? What??

Parkerad utanför hotellet...


Borde jag ha gått och varit oförskämd mot karln som ägde bilen? Eller hade jag hängt i rutan då tror ni?

Reflektioner från Kanarieöarna...



Vad fan är det här? Vem köper den?
Nåväl. Jag höll på att köpa den till Anna men eftersom jag, återigen, har svårt att gå in och vara normal under det förhållandet gjorde jag inte det. Nu ångrar jag mig.

TEBAX.

Äntligen hemma till det normala. Uppkopplingen sög på hotellet därför har Anna varit eminent som oss båda. Vi har en hjärna nämligen men två kroppar. 

Färgen som man fick på sig försvann på flyget. Fräsigt.


Flyget förresten. Vilken succé. Förutom att jag är skitflyg-rädd så fick vi sitta längst bak vid toaletterna. Både på dit och hemresan. Vidrigt. Det luktade ömsom bajs och ömsom citrus-tallbarrs-spray. Vedervärdigt. Dessutom har ju jag tagit reda på att om planet nödvändigtvis måste störta och någon klarar sig så är det inte dom längst bak. Mer fräsigt.

Nåväl. På vägen hem drabbades vi av tanten från helvetet. Det började med att dom lutade bak sina stolar utan att fråga. Vilket gör att barnen hade svårt att sitta ordentligt. Eftersom man inte kan luta bak stolarna längst bak så innebar det att tanten framför (som lutade stolen) vart skitsur hela tiden. Så fort dom petade i hennes rygg. 

När barn 1 råkade klämma barn 2:s finger vände hon sig om för tionde gången och skrek åt barnen. Då fick jag nog. Följande utspelade sig då:

Jag: Vad är ditt problem. Har du några som helst problem med mina barn så tar du det med mig och inte min 3-åriga son
Kärringjävel: mummelmummelmummel
Jag: Säg det du vill högt istället om du vågar.
Kärringjävel: ...
Jag: Eller, om du har sådana problem med barn så kanske du inte ska åka på charter. Du kanske ska åka reguljärt. Och har du inte råd med det så kanske du ska stanna hemma.
Kärringjävel: mummelmummelmummel
Jag: Och säg det direkt till mig...
Kärringjäveln håller tyst.

Väl av på flygplatsen går jag fram till henne (eftersom hon står och blänger) och säger: Har du några problem så kan du ta det nu med mig? Det har hon naturligtvis inte (fegtant). 
Och vågar du inte ta dem nu  med mig så kan du få mitt nummer och ringa ringa mig sen. Vill du ha det? Och näe, det ville hon inte. 

Till tanten säger jag så här: TÖNT!