torsdag 16 december 2010

Ur askan i elden

Har lämnat pipet på bussen, men sitter istället bredvid en dam som skriker i mobilen på t-banan. Varför måste man skrika när man hör dåligt vad den andra säger? Den kanske hör prima?
Nu vet i alla fall alla allt om deras kommande nyår!



Så här ser hennes skor ut.

Så det så, sa Anna

Pip

....eller tuut tuut tuut tuut tuut tuut tuut tuut tuut osv...

Sitter trots allt på en buss och bysskortsläsaren har fått fnatt. Tre tjutande tut i sekunden. Vad faaaaan!? Huvudvärk med stort h.

Och för övrigt - varför är det alltid snöstorm eller ösregn de dagar det känns lite extra viktigt att vara snygg i håret?

Tuut tuut tuut tuut tuut tuut....


Så det så, sa Anna

I väntan på något bättre

Ikvällbär det julmiddag med jobbet på Grand Hotel, men än är det någon timme kvar tills jag ska möta maken på Sickla för att överlämna barn och bil.
Tänkte då ta ett ärende på ByggOle medan vi väntar men båda barnen har somnat och åtminstone det ena är i desperat behov av sömn så jag gör som vanligt. Häckar på en sur parkering. Här har jag dock utsikt över bageri Kaveln och deras stjärnor så det är lite julfeeling.
Kan jag lämna kidsen i bilen och springa in?




Så det så, sa Anna

Jag träffade just en gammal bekant.

Han är chefsdesigner här. Han var, som alltid, svinsnygg fastän han tydligen har gjort en 24-timmarsplåtning i NY. Igår.
Oh Lord, vilka olika liv vi lever. Igår vid samma tid var jag på väg hem från jobbet. Känns märkligt. Dock är han samma gamla härliga människa. Som jag alltid tyckt om.



- I min lilla värld av blommor// Ellen


Note to self.

More is (always) more.


Bring it on, suckers...

Jag tänker att om jag vore komplett galen och hade en åsikt som jag kände inte fick höras och kände mig försmådd och utanför och behövde läggas in på sinnessjukhus och hade tillgång till bomber och granater och dessutom var beredd på att dö för alla dessa orsaker. Då hade nu varit bra att trycka på en knapp.


Fan vad med folk. Men det viktiga i det här är att jag inte är rädd. Jag är stressad över att det i praktiken skulle kunna hända min familj eller vänner något pga detta. Men jag ska fan aldrig vara rädd.
Nåväl. Låt oss prata om mig (migmigmigmig, fokus på mig) nu istället.
Idag hyllar jag nämligen kombon:


Peak Performance skidbyxor, Sorel vinterkängor och täckjacka. Självklart matchas skorna av min Louis Vuitton-väska. Hur skulle det annars se ut?! En vanlig morgon i en reklamslampas liv.

- I min lilla värld av blommor// Ellen