måndag 21 mars 2011

Men kom igen! Någon?

Här är cirka 50% av den rena tvätt jag har att vika in:



Ett berg som upptar en halv tresitssoffa.

Jag tänker så här: typ allt är ju uppfunnet. Från små grejer som kan göra vad som helst som ingen någonsin behöver till pacemakers, klonade får och hyfsat intelligenta robotar.
Varför, för tusan, kan då inte kläderna gå in i garderoben av sig själv? Vid det här laget, rimligen, så borde den funktionen finnas. Någon (manlig) idiot har prioriterat resor till mars före en så mundan men nödvändigt skittråkig tidsödande grej. Om man räknade på det globalt skulle man ju se att en sinnessjuk mängd timmar varje år gick åt till garderobsstoppande och kalsong vikning. Tänk vilket produktionsbortfall! Kan inte vara bra för vare sig ekonomi eller utveckling. Och värre lär det bli när de stampade jordgolven ersätts ett efter ett!
Kom igen nu! Någon smart forskartyp måste ju kunna lösa det här!

Så det så sa Anna

Om vab

Att vabba litet barn som sover mycket innebär ofta att man i alla fall kan stödjobba. Men jag var lat och tog inte hem datorn i fredags så då går inte det så bra. Istället kunde vab då bli en film i soffan, det vore inte så dumt med tanke på natten.
Vad kommer det att bli? Gissa! Så klart: städa köket och tvätta!

Har numera ett ljusgrått golv i köket som är skitfint. Tänkte på det opraktiska i färgvalet redan innan men lät det estetiska segra för en gångs skull, och det ät jag nöjd med. Men nu är det precis så som man tror att varenda liten prick syns, redan innan man spillt är där ett kladd känns det som. Det som slår mig då är; nu ser jag ju skiten och torkar därför upp flera gånger om dagen. Fört när vi hade ekparkett torkade jag väl inte en gång i veckan ens. Men vi måste ju ha spillt lika mycket då! Vilket äckligt kladdinferno som måste dolt sig bland ådringarna. Inte okej!


Så det så sa Anna

Vilken natt!

Nej, inte full av romantiska erövringar. Inte ens i drömmen. Nej, där är det fortfarande excel som gäller och jag som försöker skohorna hela universum på ett kalkylblad (varför tycker min telefon att 'kalkyl LSD' vore det naturliga valet framför kalkylblad? Jag gillar inte alls...). Den som har ett hum om universums storlek kan ju inse vidden av bredden av mitt drömprojekt. Fast det är ju inte det som sabbat natten utan en sjuk bebis som skrikit en gång i halvtimmen från 0:55. Puh! Så jag har sovit från typ 22:45 till då fem i ett och sedan har jag bara vilat. Som småbarnsförälder är det inte optimalt att ha en startsträcka på sin sömn på minst en kvart!
Förresten, hur länge ska bebisen heta bebisen? Han är nu 1,5 ju och inte så mycket bebis som skutt ge. Eh, skitunge skulle det vara. Dumma telefon! Fast han kanske får förbli bebis ända upp i tonåren... Då skulle jag må. NOOOOOOT! Vilken skräck! Tur att jag inte curlar. Så mycket...
VAB således idag, fram till lunch cirka då jag får åka t jobbet. Har skit tvist (telefonens idé, hade jag fått välja hade det stått skitmycket) och ingen dator med mig hem. Och i eftermiddag ska min arbetsgrupp ha någonslags workshop, så då blir ju inget gjort. Får delegera som tusan!
Jaha, näe, dags att se slaget om den här natten som förlorat och gå upp och duscha!
Ajöken, och välkomna till en ny härlig arbetsvecka med vårliga förtecken!

Kram på er!


Så det så sa Anna