onsdag 24 februari 2010

Är i Gräftåvallen, cirka 1,5 mil från Bydalen. Åkte hit igår - ensam i bilen med båda barnen i 60 mil (nästan).
Strax innan Uppsala började barnet fråga om vi inte var framme snart och han slutade så klart inte förrän vi var just framme. Men bortsett från det och en "bajskorv" under skon (i själva verket en äppelbit) så gick det tämligen friktionsfritt.
Stannade och åt i Tönnebro - ok - och fikade i Kårböle - inte ok. Sorgligare får man leta efter men allt annat i de krokarna var stängt.
Väl framme stod termometern på -29,5 vilket var lite i kallaste laget men som tur var så ordnade det upp dig till idag.
Bor i en timmerstuga som läcker på timmerstugors charmiga vis, så igår drog det så kallt runt golvet att fötterna i princip seglade iväg.
Har gjort lite diverse vinteraktiviteter idag med blandad framgång, men barnet verkade nöjd vid läggdags.
Mindre nöjd är han nog över varmvattenberedaren. Den är ställd på så sjukt varmt att barnet tyvärr skållade båda händerna vid handtvätten efter middagen idag. Fast vredet stod mitt emellan kallt och varmt vilket ju oftast betyder ljummet. Så icke här alltså.
Annars är tillvaron som vanligt en jakt på sömn och att få äta lite godis utan att barnen märker. Idag gick det hyfsat.
Sköljde ned middagen med en flaska skumpa också för ordningens skull.
Nu är det god natt.



Skiing.

Vi har åkt skidor idag med. Kallt som attan. Och min huvudvärk har överträffat sig själv. Men dagens flärd är: Stora lärde sig åka i stora backen själv. Lilla åker nästan själv och just nu lagar svärfar det sista på middagen. Fluffigt. Sen blir det raka vägen i säng. Jo. Jag vet att klockan bara är 6...men jag är gammal och trött. Och less. Idag är jag less. Jätteless. LESSLESSLESSLESS.

Tasty advertising.

Eller? Vad tycker ni? Klicka här!

Ny ljuvlig morgon i fjällstugan

Jag känner mig oerhört lycklig i fullkomlig Lars Norén-pjäs-anda. Det går inte en sekund utan att någon skriker MAMMAAAAA/Elleeeeen/äääääääälskling.

Ge mig champagne. NU. Tack.