Besame mucho.

Jag sitter och lyssnar på Andrea Bocelli och jobbar. Jag har lyssnat på den här skivan säkert 300 gånger, om inte fler, sen jag köpte den.

Idag när jag behöver vara koncentrerad så hör jag det. Skrattet. Det förba**ade skratten. Som nu har förstört hela skivan. Innan han börjar sjunga på låten Besame Mucho så flinar han. Låter helt sjukt. Nu kan jag inte sluta lyssna på det. Max-retad.

Mohahahaha besameeeeee. Besameeee mucho.

Well kyss mig mycket själv du, mr Bocelli. Jag har iaf för mig att det är det det betyder. Besame mucho alltså.

Fräsigt.

Vallas runt på Östermalm.

Dagens lunch blev på restaurang Oscar på Narvavägen. Ibland behövs luft intas nämligen. Idag såg min kollega Niklas till att jag blev rastad. Och matad. Bra där Niklas.

Uteliggare...

Alltså. Nu har jag en fråga.

Om du vore uteliggare skulle du kånka med dig så förtvivlat mycket då?

Vad kan man behöva extra menar jag?

Imorse stötte jag på en uteliggare när jag handlade te på Mc Donalds Hamngatan. Då kommer värsta lortskopan in (uteliggare) som är smutsigare än gud vet vem. Han kånkar med sig; två paraplyer, en skateboard, en barnsparkcykel (det fattas ett däck), 1 kasse med pantburkar. Utöver det så har han 1 genomskinlig säck med tomma toapappsrullar och använda blodiga pappersbitar samt två kassar med använda saker som är upp-plockade från marken (såsom tomma pommesfritesaskar, sugrör och tomma godispåsar).

Om man nu ska släpa med sig "sitt hem" så är väl detta inget som behövs släpas runt på? Korrekt? Det är inte hygienartiklar (apparently), det är inte mat och det är inget som han någonsin kommer behöva.

Man skulle kunna säga att han är gammal, förvirrad och tärd av åren MEN han är ju inte ensam. Väldigt många uteliggare kånkar runt på gammalt bråte som dom aldrig kommer behöva. Säkert 80%.

Om jag vore uteliggare så skulle jag ha en Fjällräven Kånken fylld med tandborste, underkläder, tvättmedel, tandkräm, schampoo, nagelsax, filt och kudde.

Och mitt mastercard så klart...

Livets fröjder.

Det är ljuvligt att vara mamma. Ibland... Särskilt nu när barnet verkligen börjar spegla det man själv säger och gör...
Igår var vi och fikade hos en gammal kompis som har tre barn. Jättekul så klart och barnet ville inte åka hem.
Mamman: Men, vi får åka hit och leka någon annan dag. Klockan är mycket.
Barnet: Sluta tjata, mamma!
Mamman (en stund senare): Nu är det dags att åka.
Barnet: Stick härifrån, mamma! Du och pappa kan åka hem och jag kan stanna kvar. Kanske.
Härligt, är nästan säker på att det inte är jag som lärt honom det sista, men känner tyvärr igen det första. Sådant låter inte bra ur en mun som inte ens är tre år gammal, men man kan ju inte låta bli att skratta...
Härom kvällen satt jag och pappan och pratade om något, och jag tror att jag återberättade det någon annan sagt i ironisk ton.
Då säger barnet: Är du arg, mamma?
Mamman: Nej, älskling, jag är inte arg på någon.
Barnet: Nehej, då är du galen.
Hmmm, förvisso helt sant... Kan det vara någon som fått höra "Jag blir galen!" lite för ofta från sin mor?
När jag hämtar på dagis brukar barnet säga: Jag har letat efter dig.
Och jag brukar fundera om det är något fel på barnet. Varför skulle du leta efter mig på dagis? Du vet ju att jag kommer och hämtar dig på eftermiddagen. Jag sitter inte i lekrummet och väntar tills det är dags att gå hem. Men nu har det gått upp för mig att det betyder att han har längtat efter mig. Det är ju en helt annan sak... Lilla hjärtat!

Att fylla år KAN vara en bra grej...

...Men det beror ju lite på vem man omgärdar sig med. En kollega, lilla Y, fick minsann både Hermès-armband och Bayswaterväska (Mulberry) på sin födelsedag i helgen. Visserligen fyllde flickebarnet jämnt men det har tanterna här på bloggen också stundom gjort utan att det flutit in vare sig det ena flådiga eller det andra fräsiga. Slår vad om att de fräsiga presenterna sköljdes ned med lite champagne också... Olika falla ödets lott.
Och för min make funkar det inte heller riktigt att köra Zlatan-spåret, ni vet: Vaddå? Hon har ju Zlatan!? Alltså herr Trygg smäller inte riktigt lika högt där. När jag fyller år blir jag bara äldre.
Man får vackert stå sina kast och köpa sina dyra presenter själv.
Men alltså, om jag var lilla Y skulle jag fylla år jämt, det skulle det ju vara värt. Uppenbarligen.

Hoho? Städtanten?

Klockan är 08.50 och jag sitter ensam hemma. Inte ett bra tecken eftersom vi har städning idag från 08.30. Var är människan? Man kan väl säga att vårt hus kräver en viss genomgång idag efter två veckors sandlådelek. Och jag har ingen lust att göra denna genomgång själv. Bara att plocka undan så att Kerstin skall komma åt golven var jobbigt nog. Merde!