Usch
Blä
Hmpff
Nja...näe
Usch. USCH
Jag fattar inte. Ska jag ha på mig detta? JAG SPELAR INTE I SHA-BOOM och jag är inte kvar på Bodals skola i början av 90-talet. Hjälp. HJÄÄÄÄLP!
måndag 5 oktober 2009
80-talet 80-talet vad kunde gå fel vad kunde gå galet.
Well, let me tell you. Det mesta. Kolla vad katten har släpat in på HM:
Ny enkät uppe, gammal redovisas här.
Det handlas mat där det är fräschast. Eller där det är billigast. Det som oroar är att det finns en av oss som inte handlar mat. Eller låt mig uttrycka om mig: Det finns en av oss som överlistat någon annan att handla mat. Bra där. Fräsigt. MISSA INTE VÅR NYA ENKÄT. DU KAN GÖRA FLER VAL.
GLÖM INTE DET. AMEN TO THAT.
Tuppen ja.
Det är morgon. Jag var först in på kontoret fast jag inte var här förrän 0850. Mucho intressanto. Nu börjar en ny vecka. Jag har konstant huvudvärk och dubbelseende! Mucho fräsigt.
Go Ipren!
Baby blues
Inte ofta man kommer till att skriva. Bebisen är omättlig och jag gör inget annat än ammar. Valen står ofta mellan toaletten eller mat eller liknande de få gånger jag får en sekund över och då får ju bloggen liksom vänta.
Men nu sitter jag här med en en mätt och torr bebis som jag hoppas snart skall somna in.
Allt är naturligtvis mycket enklare den här gången då man ju liksom slipper chocken över att livet som man kände till det nu tagit slut och man sitter med en totalitär kejsare på sin arm som totalt dikterar villkoren för tillvaron. Nej, som är jobbigt nu är skuldkänslorna mot barn 1. Aldrig har jag riktigt tid att leka med honom och vad vi än gör så följer det med en liten bebis hängande vid rutten.
Ja, jag känner mig som en masaikvinna med barn som hänger och dinglar i klasar vid brösten. Det som saknas är ett tefat i örat och en benknota i näsan. Men det är helt sjukt, från typ 15 till 22 ammar jag i princip non-stop. Fräsigt!
Barnet är en hjälte och otroligt hjälpsam, han tycker jag är dum som inte låter bebisen äta på hans bröst... Mnjae, inte helt optimalt älskling...
Men livet går sin gilla bebisgång. Mellan bajsblöjorna, sisådär en 20 st bara igår, så gråter man en skvätt och längtar till våren. Eller i alla fall till nästa dag bara för att se om man lyckats överleva!
Men en sak är bra med ny bebis - man kan aldrig få för mycket fika!
God morgon!
Men nu sitter jag här med en en mätt och torr bebis som jag hoppas snart skall somna in.
Allt är naturligtvis mycket enklare den här gången då man ju liksom slipper chocken över att livet som man kände till det nu tagit slut och man sitter med en totalitär kejsare på sin arm som totalt dikterar villkoren för tillvaron. Nej, som är jobbigt nu är skuldkänslorna mot barn 1. Aldrig har jag riktigt tid att leka med honom och vad vi än gör så följer det med en liten bebis hängande vid rutten.
Ja, jag känner mig som en masaikvinna med barn som hänger och dinglar i klasar vid brösten. Det som saknas är ett tefat i örat och en benknota i näsan. Men det är helt sjukt, från typ 15 till 22 ammar jag i princip non-stop. Fräsigt!
Barnet är en hjälte och otroligt hjälpsam, han tycker jag är dum som inte låter bebisen äta på hans bröst... Mnjae, inte helt optimalt älskling...
Men livet går sin gilla bebisgång. Mellan bajsblöjorna, sisådär en 20 st bara igår, så gråter man en skvätt och längtar till våren. Eller i alla fall till nästa dag bara för att se om man lyckats överleva!
Men en sak är bra med ny bebis - man kan aldrig få för mycket fika!
God morgon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)