Galonisar

När vi kom till dagis i morse så kom vi på att det var tisdag, vilket alltid innebär utflykt till skogen. Då kändes galonisar som ett viktigt komplement till dagens utstyrsel. Barnet har jättefina från POP som hänger hemma som vi sätter på regniga dagar och som vi ser till att få med hem (just galonisar har på dagis en förmåga att hamna fel av någon anledning). Eftersom de hängde kvar hemma så satte jag på slit- och slängisarna som hänger på dagis. Insåg när detta var gjort att det var ett tag sedan de användes sist. De var mer galonshorts än något annat. Extremt fräsigt.
Åkte till Forum för att införskaffa ett par nya byxor att ha hängandes på dagis. Upptäckte att det var lättare sagt än gjort. Tycker att det är anmärkningsvärt att det på H&M, i september, finns ett (1) helt par galonbyxor för barn. Så klart i helt fel storlek. Sådana måste ju gå att köpa mer eller mindre hela året!! Men icke.
Kan i och för sig vara förklaringen till att det på dagis är just galonisar som försvinner också. De går inte att få tag på.
Som tur var kunde Lindex leverera denna gång.

Dagen D som i delivery

Det som jag bär i magen börjar nu kännas som en elefant. Fortfarande verkar det inte tycka att ut är någon slags väg att gå från det här tillståndet. Men varje gång den rör sig känns det som om jag skall spricka. Dessutom känns underlivet som om jag cyklat en vätternrunda ungefär, ni vet på en riktig racer med stenhård och spetsig sadel. Alternativt att jag tillbringade gårdagen med att spela in 7 timmar våldsporr. Vilket jag är rätt säker på att jag inte gjorde. Sjukt oattraktiv film det skulle blivit...
Nåväl, det är ju flera resor bättre än det som kommer efteråt. Då känner man sig som ett stort jävla babianarsle. Ni vet de där långnästa aporna som ser ut som de har ett kilo köttfärs uppkört kring svansen.
På dagens agenda står ingenting. Det blir städat i huset och jag får sitta här och titta på... Fräsigt. Någon slags delivery verkar det inte vara fråga om i alla fall. Men det klart, sådana A-barn som jag tillverkar tar ju en stund i produktionsfasen...

Jag, den stora välgöraren

Var ju på Videofönstret (eller vad de nu heter) igår för att hämta ett paket med böcker från Adlibris. På vägen in tänkte jag för 1000:e gången över det här med att postens paketutlämning finns lite överallt. Bra för oss så klart som kan hämta paket till kl 11 på kvällen. Undrar lite (inte utan att le en smula) över hur det känns för de gamla postistanterna som gått på utbildning och grejer för att klara sina uppgifter och nu så kan de hanteras, inte bara av ICA-kassörskor, utan av snubben i videoaffären. Lovely.
Hur som helst så funderade jag då lite över om han i videoaffären verkligen tycker att det är en bra grej att behöva lämna ut paket åt andra. Så tänkte jag att i början så var det säkert en bra grej för man trodde att de som kom kanske också skulle passa på att hyra en film eller köpa lite snacks eller något. Men jag har inte köpt något alla de andra gånger jag varit där.
Så hämtade jag i alla fall mitt paket och snubben var sådär skönt sur och frånvänd. Så på väg ut så fick jag dåligt samvete och plockade på mig en påse lösgodis. Gick tillbaka och betalade. Hela 7 kronor kom jag upp i. Jippeeee!! Tror att jag nu löst hans lönsamhetsproblem. Det lär ju vara min insats som skapat vinsten i hans verksamhet. Behöver jag tillägga att han inte var ett uns gladare efter denna mediokra räddning från min sida?

Go go go heja Lazy Tooown.

Fan. Vidriga barnprogram. Dockor. En man i trikåer som inte bara är hjälten i programmet utan även producent och manusförfattare. Han rör sig i ett land fullt av dockor och en dansande rosaklädd flicka Inte så fräsigt alls.

Hollywoodfruar.

Det är kanske det absolut bästa bästa bästa programmet någonsin. Jag skrattade så jag grät igår kväll och fortsatte imorse. Så extremt underbart. Om det kommer ut på dvd är jag den första som köper det. Fräsigt och helt ljuvligt. GE MIG MER!