Hoppas det är långt till midsommar 2013...

Nästa år vid den här tiden kommer jag ha grym ångest. Det ska bli släktträff på mammas sida helgen efter midsommar.
Inbjudan kom för säkert en månad sedan. Gäller att vara ute i god tid tyckte man. Jo men visst. Nog är det så...
Den skall hållas på släktgården. En jättefin gammal gård i Vittjärv utanför Boden, som tyvärr delvis fått förfalla. Så därför rymmer den nu inte alla. Och min släkting som bjuder in till detta arrangemang utgår från att det finns husvagnar i alla grenar av familjen... Jo, fast vi som efter våra föräldrars emigrering bor söder om Ume älv har liksom inte funnit denna passion än. Inte jag, inte min bror och inte mina tre kusiner...
Så jag tänker vackert ta in på Bodensia (hotellet). Ja, och det vet man ju redan nu hur det kommer att tas. Snorkig nollåtta och det.
Alternativet är ju att för ändamålet hyra en husvagn och bil med dragkrok... Suck...
Har inte bestämt mig om det här med barnen än. De kan ju vara bra att ha med som sköld. Alla kommer prata om och med dem istället. Och fundera över om eller hur de är lika mormor. Hon är den enda de känner. Kände ska jag väl säga. Om jag har träffat dessa människor så har jag inte gjort det sedan 1979. Typ.
Å andra sidan kommer det att vara intill döden tråkigt för dem. Om inte andra kusiner och sysslingar följer med förstås. Får kolla status.
Det är ju trevligt om de får se mitt ursprung, men den resan får gå senare. De kommer ju inte minnas ett jota om de åker nästa sommar.
Det är väldigt vackert däruppe. Men också väldigt svårmodigt. En stad med mest åldringsvård och parkarbetare. Knappt ens militärer längre.
Huga. Jag bävar. Sist jag var på gården var i samband med morfars begravning 2001. Det var så sorgligt. Inte pga morfar utan pga gården och dess tragiska historia. Men. Jag kan inte passa. Det vore värre än att ta in på Bodensia.

Nytt glas. Nytt försök.

Återstår att se hur länge det håller. Men jag siktar på att få dricka upp!

Jo, nog har det gjort ont alltid

Ser inte helt klart ut.. Men sätter man in en dörr eller två så...

Spelhåla

Brynolf och jag ägnar oss denna regniga dag åt spel och dobbel.
Cigarröken ligger tung över bordet och puffrorna putar under västarna... Det är som i vilda västern...



...Där var det väl också Nyckelpigorna som spelades på liv och död? Varvat med Ballongspelet.. Eller?

Blodigt allvar!

När maken tvättar får man ibland göra så här:




Färga tillbaka. Bleka. Färga om. Slänga.
Idag provar vi att färga tillbaka!
Alternativt att jag tvättar likdelar i maskinen. Så kan det också vara...

Trotsade vädret

Jag och Stigbjörn drog ut på en cykel- och löprunda. Rejält tunga ben. Men idag var liksom inte resultatet särskilt viktigt, det var grejen att ta sig ut igen som räknades. Så jag är nöjd ändå!
5,3 km blev det. Tog säkert en timme! Näe, så klart inte. 35 minuter. Skyller på cyklisten!




Blöt, svettig och tung! Men inte bakis åtminstone!

Det var som bekant bättre förr

Det porlar regnvatten på taket.. Ni vet sådär så att man blir lite kissnödig mest hela tiden.
Låter som om dagens löptur regnar inne. Om jag inte bestämmer mig för att klädsim är kul, då kanske jag springer ändå.

Har noterat under det senaste året att den enda som använder ordet "jogga" längre är jag. Alla andra säger löpa och springa. Och om det mot förmodan skulle förekomma i något sammanhang betyder det "röra på sig marginellt snabbare än att gå".
Så var det inte förr. Då var det all löpning i motionssyfte.
Men jag hymlar inte, visst är det joggar jag gör, även med dagens definition.