Ringde de nya ägarna till vårt gamla hus idag. De hade inte skickat in sin flyttanmälan till kommunen så vi har fått räkning på vatten och renhållning och så. Men vi vill ju helst inte betala för en annan familj, konstigt nog...
Visar sig att mannen 2 dagar efter tillträdet åkt in på
Sjukhus med en enorm tumör på tjocktarmen. Alltså gigantisk. Inte nog med det utan den höll på att spricka. Blääää!
Så där har han legat tills nu typ. Kanske kan fatta att de inte har haft små blå lappar till kommunen överst på sin lista...
Men grävt upp halva tomten och byggt parkering/friggebod det har de lyckats med ändå. Frugan kanske är en hejare på att snickra. Nåväl. Gubben är gammal men det är ju hemskt ändå. Stackars karl. Av de 34 körtlar de plockat ur kroppen hade han metastaser i 3 vilket tydligen är bra för en gubbe i hans ålder. Men det betyder nog att det finns mer skit i kroppen.
Två veckor innan det här hade han varit inne på sjukhus, men då sa man att han bara hade en infektion... Sådant känns alltid bra att höra. Not.

Ur ett ego-perspektiv är jag mest nöjd att allt hände efter tillträdet.

Det blir inte bättre!

En soptunna är en soptunna. Här är de mörkgröna och vare sig snygga eller fula. Man tänker liksom inte på dem, eller att de finns. Tycker inte jag i alla fall. Men vissa gör visst det. De stör sig på det mörkgröna kärlet så till den milda grad att de anstränger sig och köper samt monterar något jäkla klistermärke över hela skiten. Så himla fult! Resultatet blir ju förutom som sagt fult då att soptunnan då syns. Inte bara syns utan också skriker. Så istället för en ful men lågmäld, nästan osynlig tunna får man jordens fulaste pryl som står i trädgården och skriker året runt. Fattar inte!
Har hittills sett rosa rosor och murgröna, men det finns säkert fler.

Don´t!

"Åk inte till Arlanda om ni kan undvika det mellan 12-19 idag pga alla kungligheter och lull-lull som ska till bröllopet från flyget." Så har alla nyhetsuppläsare harvat hela dagen.



Jaha. Perfekt. Klockan är 17.25 och jag gör precis det motsatta...

- Posted from Ellens iPhone

Champagne.

Jag längtar dit. Väldigt mycket. Böljande landskap med vinrankor. Gamla hus. Byar som är helt tysta och tomma. Och känslan av att gå in på ett litet champagnehus och prova...

Jag och Anna och våra karlar var där innan vi fick barn (en av alla gånger vi varit där). Vi provade så mycket champagne att ingen såg något framåt tretiden på eftermiddagen. Vid middagen kunde ingen fokusera. Inkl. personen som körde.

Vi la oss tidigt den kvällen. I ljuv augustivärme. På skabbigt hotell som männen valt. Men. Jag älskar det minnet ändå.

Och som om nedan inlägg inte vore nog...

så skickar nästa kollega en bild på sin ljuvliga hund. JAG ORKAR INTE. GE MIG ELLER SKJUT MIG. VILKET SOM GÅR BRA.


TACK OCH AMEN.

HELVETE!!!!

Vi har börjat med köksveckor på jobbet. Den som har köksveckan kallas Kerstin. Veckans Kerstin helt enkelt. Till saken hör att det blir ett pris för den som har förvaltat sin vecka bäst.

Första veckan vi hade köksvecka började *A* med att göra det spotless och sedermera sätta ribban. Sen har det uppgraderats eftersom.

Nu har det spårat. Å det grövsta. Den som har köksveckan nu kokade egen saft härom dagen.
Idag möttes vi av detta. Små mini cupcakes med fluff och hjärtan.

Om några veckor är det min tur. Jag vet inte hur jag ska toppa det här. Jag funderar på att ta ledigt för att ägna mig helhjärtat åt detta projekt. Kanske köra skrivbordsservering. Göra mina berömda hummercocotter till alla till lunch. Köra ostbricka varje eftermiddag. Champagneprovning framåt fyra.

Jag har också kontakt med en trumpet-snubbe. Han kanske kan köra en fanfar eller stå och spela lite lunchjazz i köket...

Ge mig tips på hur jag ska toppa! GE MIG!