Jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Den här bloggen är ju Ellens och min. Inte startad för att jag har ett behov att skriva utan för att vi har behov att göra knasiga saker tillsammans.
Jag har mina egna issues att reda ut. Och de flesta följarna är Ellens. Och det blir aldrig samma sak utan min bästa vän.
Ja, jag har henne ju ändå, men jag är inte tillräckligt fräsig på egen hand.
Fast jag tror att jag kör på ett tag ändå. Så plattformen finns, när saker landar. Vi tar dagen som den kommer helt enkelt...
Apropå det. Konstigt det där. Jag har trott att jag planerade för mycket. Hade struktur och drev på oavsett vad. Men det visar sig att jag skjuter från höften och bara rullar med. Planerar lite för lite och driver på bevars men bara runt hinder, inte genom dem. Där ser man. Man lär så länge man lever.
Jag skulle vilja vara en Higgs. Tror jag.
Skål då!
Min singel i stan vecka fortsätter med vin i solen tills den försvunnit bakom ekarna om någon kvart, då blir det promenad till centrum och en påse godis. Fartfyllt det här att vara unkis.
