Trött.

Jag ska inte bli trött idag för det är alla hjärtans dag. Men jag blir trött. Ändå.
Jag arbetar på reklambyrå. Alltså är jag en leverantör. Av reklam. Oftast i trycksaksform. Men även i radioform eller film eller tv eller ja, ni förstår.
Jag har jobbat på byrå i typ 14-15 år. Jag kan det här. Om jag vore kund så skulle jag vara nöjd med mig (och alla andra produktionsledarna på mitt jobb också för övrigt). Jag skulle lita på mig. För mig är det viktigt att kunden är mer än nöjd. Och känner sig säker på att jag gör det bästa för dem. Vilket jag alltid gör. Kunden betalar mig. Alltså gör jag det bästa för kunden. That goes without saying.

Så är det inte nu. Jag blir ifrågasatt o-a-v-b-r-u-t-e-t. På samma sak om och om igen. Även när jag kan bevisa att jag har rätt och att mina alternativ är dom rätta. Och det bästa. Och mest lämpade för kunden. Såklart.

Inte. Inte tycker kunden. Kunden tycker inte att det räcker med ifrågasättningen. Vill fråga mera.

Och jag har hela tiden en känsla utav att kunden tror att jag försöker lura dem. På något vis. Hela tiden. Det är tröttsamt. Hade det varit två år sen så hade jag gråtit nu. Hade det varit 5 år sen så hade jag haft magsår. För 8 år sen hade jag varit otröstbar och undrat vad det är för fel på mig.
Dock:
Nu är det nu och jag skriver av mig här och sen är det bra så.
Och till kunden: VI JOBBAR IHOP. MOT SAMMA MÅL. TILLSAMMANS. INTE ÅT VARSITT HÅLL. Barasåattduvet.

P.S. Jag har jobbat mot ca 20-talet marknadschefer i mitt liv som produktionsledare. Typ 12 av dem har jag jobbat med från början (när dom var nya på sin post). Och endast två av dem har varit ödmjuka. Resten härjar, stökar, bökar, tror att dom ska uträtta magi, vill bevisa för sin chef att dom är bäst och vill sätta avstamp på marknadsavdelningen. Dom flesta har sedermera inställningen "jag-vet-allt-du-ska-inte-tro-att-du-kan-något/förstå-dig-på-min-produkt/lura-mig-för-nu-ska-jag-göra-ändringar-och-jag-kan-skicka-ut-er-som-reklambyrå-när-som-helst." Oftast lugnar det ner sig efter några månader. Oftast mäktar inte personen med allt som dragits igång och oftast blir det en lång och fin relation när dom börjar sköta sitt jobb istället för att härja och låter mig sköta mitt.

Jag blir bara så jäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääävla trött på att ta skiten - även om jag är van.

- I min lilla värld av blommor //Ellen

Karriärbyte.

Vår torktumlare gick sönder någon gång i december. Eftersom det blivit lite utav en politisk fråga här hemma (vem som ringer vart och gör hur) så har ingen ringt service på den här.
Och eftersom det drabbar bara mig (ja vi har ett skitjämt förhållande i vår familj) så fick jag tid förra måndagen mellan 7-17. Japp. Så specifika kunde dom vara på kundtjänst. På torsdagen innan ringer dom och säger att dom inte kan komma mellan 8-12 utan dom kommer på eftermiddagen. Fine.
På fredagen ringer dom och berättar att dom inte kan komma alls. Not so fine.
Efter tusen miljoner försök att hitta ny tid så fick vi en idag mellan 7-12. Min man skulle ta hand om det enl ök via mail (jag har mailbevis kvar. Jag har varit gift med dig lite för länge, älskling för att inte ha det). Efter många arga diskussioner kring huruvida jag hade mailat honom det eller inte (föll tillbaka på honom i mailbeviset kan jag säga) beslöt han sig för att ta hand om skiten. Imorse vaknade jag mer sjuk än jag varit i helgen och tadaaa; bollen var tillbaks till mig. Så jag ringde kundtjänst 0701 och kollade ungefär när han skulle komma. Det kunde inte kundtjänst svara på. Dom kunde inte heller lova att vi kunde få hjälp så tidigt som möjligt (trots att jag, sen tidigare kontakt med dem vet att han som varit här innan, bor i faggorna). Rimligtvis borde alltså kundtjänst klockan 7 imorse kunna se vad han hade på sig för lagningar idag och se att han kunde komma hit först (om man inte vill åka hemifrån Värmdö till Jordbro via Vallentuna och sen hit (Nacka) förstås. Men se icke. Ingen kunde svara på det. Ingen kunde heller inte ringa och kolla med montören. Nej. Inte.

0740 ringer han och säger att han är på väg.
0801 plingar det på dörren.
0803 plockar han ut en bit av en dragkedja ur torktumlaren och stänger igen den.
0805 har han skrivit ut sina papper. Och där kan jag konstatera att det hela kostar 945 spänn. För 3 minuters jobb.
Montören påpekar att framkörningskostnaden är 476 kronor. Sen har han arbetat 5 minuter för 280 spänn. När jag påpekar att han jobbat 3 minuter säger han (och håller sig jävligt mycket för skratt. Det är inte ens i närheten att dras i mungiporna): Lägstadebitering är 5 minuter.
Bra. Fine. Sen säger han: Kan du betala med kort. Jag är i chock över fakturan och undrar om han ska dra kortet i munnen eller i örat. Eller kanske där solen inte skiner (det säger jag inte, men tänker).

Vips har montören öppnat en liten väska. I väskan finns en dator, en skrivare och en betalterminal. Alltså. Det är så sjukt. Efter totalt 8 minuter är han ur huset. Jag är 945 spänn fattigare men konstaterar att montör. Det ska bli mitt nya yrkre. Kolla här:
280 spänn per fem minut.
Det är 56 kronor per minut. Gånger 60 minuter= 3360. Per timme.
Sen jobbar jag nu 7,5 timmar om dagen=25200/dag=126000 per vecka=504.000 i månaden.
Plus framkörning.

Hallooooooo.
Jag måste löneförhandla. Och/eller byta yrke.


P.S. Sa jag att jag vill ha min egna lilla kortterminal? Need one.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Here we go again.

Jag vaknade i natt. Med feber igen. Och ingen röst. Och då menar jag INGEN röst. Så. Mina lätta små danssteg som jag skulle valsa till jobbet med, fick ställas in i garderoben igen och jag ligger nu i soffan med stort täcke.

Idag glädjs jag åt att det är Alla hjärtans dag. Och funderar över all kärlek som kommer strösslas över mig.

Jag har sett en ring jag vill ha på Hermés. Med tanke på att min man ALDRIG ger mig julklappar, NÄSTAN ALDRIG (läs; typ vart tredje år) födelsedagspresenter eller andra högtidssaker - så känns min önskan oerhört dödfödd. På gränsen till obefintlig. Eller obefintlig rakt av.

Så. Idag går jag in på google och glädjs åt deras alla hjärtans dag-bild.

Alltid nåt.

- I min lilla värld av hjärtan.//Ellen